Zzz…

Jag har en sak att erkänna – Jag är en snarkare. 

Det brukar framför allt vara något som drabbar min käre make, nu när vi bor ihop med gemensamt sovrum. Just nu är jag dessutom förkyld med gôttigt täppt näsa, vilket verkligen inte gör saken bättre. 

Så somnar jag, snarkar, väcker Johan, han säger åt mig att sluta snarka, jag vaknar, han somnar, jag somnar, jag snarkar… och så vidare, hela natten. Den där så välbehövliga goda sömnen som behövs för att bli frisk och för att orka varje dag, lyser med sin frånvaro. Som tur är åker han iväg på rephelg och jag får i alla fall en natt att snarka ostört.

Zzz…