Fiffig fitness

Idag har jag investerat ännu mer i min hälsa (läs träning). Jag handlat ett par nya träningsbyxor och blivit medlem på ett gym. Byxorna är sköna, fula och tydligen moderna, de är av ett 'svettavledande material' och har fickor. Jag är mycket nöjd. Att de är fula och moderna kanske inte är ett direkt plus, men det spelar inte så stor roll. Träningskortet är av modellen 'ta med en vän eller låna ut till en vän' så att Johan också kan gå att träna på samma kort antingen tillsammans eller på egen hand. Så, första passet avklarat. Har jag inte träningsvärk i morgon blir jag besviken.

Jag brukar inte vara så förtjust i väggord, men det här kändes passande

Min andra nollning, dag 2

Igår var andra dagen på nollningen, och vi fick sovmorgon till 12.30. Dessutom möttes vi vid Nørreport som är min närmaste större busstation (och den största i Köpenhamn) så det var snabbt gjort att ta sig dit. Härligt nog hade vi verkligt tur med vädret – solen sken, ja som en sol, hela dagen!

Först tog vi en liten tur i stan – här är Rundetårn och här är Strøget. Vi tittade också på Nyhavn innan det var dags för en guidad båttur. Det är mysigt att åka båt, men jag har åkt den där turen några gånger innan och börjar känna att jag kan den nu. Det är i vilket fall ett utmärkt sätt att se stan och det passar ju jättebra för dem som anlände helt nyligen, det vill säga de flesta andra. Efter båtturen gick min grupp vidare för att titta på Christiania (det är som ett ruffigt kollonillottsområde och faktiskt rätt gulligt) men då var det bara en timme kvar till min dansklektion så jag bedömde att det skulle bli svårt att hinna. Jag gick och köpte en glass istället.

Medan jag var på lektion gick de andra som sagt till Christiania och sedan vidare för att käka middag. När jag väl var klar med lektionen var det ändå ett tag kvar tills vi skulle ses för kvällens barhäng men jag hade ingen lust att gå hem. Jag råkade då springa in i en annan grupp och de var snälla nog att låta mig hänga på. Vi gick till Nyhavn, igen, och sedan en sväng förbi sandskulpturfestivalen som bara är kvar några dagar till.

Den nya gruppen jag hängde med efter min lektion

Så vidare mot baren. Det var en stor bar, eller kanske snarare nattklubb/diskotek, men 700 utbytesstudenter gjorde ändå stället rätt trångt. Musiken var öronbedövande och tappölen gratis. Vi vrålade dryckesspelet 'I would never ever…' till varandra och dansade. Men med min dygnsrytm och känsla för alkohol (Åh, alkohol! Nu vill jag sova!) så gav jag mig hemåt redan vid halv tolv-tiden. Då var det länge sedan middags-bageln och till skillnad från Sverige måste man inte servera mat bara för att man serverar dricka här, så jag klämde en korv på vägen hem innan jag, åter igen, stupade i säng. Idag, torsdag, är jag helt nollningsledig dock. Det är bra. Nu dricker jag kaffe.

Järnvägar och betygsskalor

I och med att skolan drar igång med introvecka nu och med kursstarter nästa vecka blir det nog en hel del skolsnack här på bloggen i det närmaste. Å andra sidan ska kårföreningarna presentera sig på fredag, så vi får väl se vad jag kan hitta där!

Idag insåg jag att att jag inte blivit antagen till kursen i Pythonprogrammering. Det var för många sökande och jag förlorade i lottningen. Bara att sätta sig och leta upp en annan kurs istället. Det blev, efter en stunds velande och surfande, en kurs om järnvägar! Rail Traffic Engineering heter den och handlar om hur man planerar sin tågtrafik och hur signalsystemen fungerar. Just nu är jag jättenöjd och nästan lite glad att jag inte får ta den andra kursen.

Dessutom har jag insett att man här på DTU har mycket mer grupparbeten, inlämningsuppgifter och muntliga examinationer, och då menar jag att man har det där istället för en skriftlig salstentamen. Eftersom salstentor, eller rättare sagt att plugga till salstentor, inte är min starka sida så är jag efter några år på Chalmers hjärtligt trött på dem. Vi har nämligen haft salstentor i mer eller mindre varenda kurs, laborationskurser borträknat, och tentaresultatet har stått för ungefär hela betyget. Det ska bli väldigt spännande att få pröva något annat och jag tror det kan vara till min fördel.

Under gårdagen passade vi även på att fråga vår guide och godkäntgränser och omtentor. Betygsskalan är 2, 4, 7, 10, 12 om jag inte missminner mig. Det är svårt att bli underkänd om man gör något över huvudtaget men de två nedersta betygsstegen är mer eller mindre värdelösa.

Åh, vad det är roligt att börja skolan!

Min andra nollning, dag 1

Igår var första tagen på DTU:s introduktionsvecka för internationella studenter. Jag vet inte var jag ska börja om inte från början, så jag börjar där, strax innan halv nio när jag och de cirka 700 andra utbytesstudenterna började anlända till DTU:s sporthall. Jag hade kikat på kartan innan så även om campus är enormt så var det lätt att hitta från busshållplatsen. Det var dessutom uppsatt skyltar "DTU International Introduction week" och när man närmade sig stod där glada guider i röda tröjor med universitetets logotype på.

Utanför idrottshallen satt listor där alla studenterna var listade, ordnade efter land. Där kunde jag se att grupp 2 var min grupp. Jag noterade också att det var typ fem andra svenskar på plats och ett något större gäng från Norge. Jag menar, OM jag skulle få 'prata svenska'-abstinens. Inne i hallen var det uppdukat bord och jag räknade snabbt ut att jag skulle bege mig mot det med en 2:a på.

Vår guide var inte på plats med däremot en tjej från USA som heter Erin. Snart dök även Cloée från Frankrike och Geoff från Australien upp. Så småningom var hela bordet fullt av förväntansfulla studenter från olika delar av världen. Detta var alltså det som vi på Chalmers skulle kalla för phaddergrupp. Vi åt lite frukost (läs smörgås med kaffe/the), presenterade oss och ordnade med en del praktiska detaljer. Sedan var det dags för rundtur på Campus. Eftersom vi alla har olika studieinriktningar var det inget speciellt hus där vi fick lära oss hitta, utan mer allmänt med biblioteket, hur man skriver ut stora affischer i färg och vi kunde passa på att ställa många frågor. Väl tillbaka i sporthallen var vi lovade lunch, men man måste komma ihåg att vi är i Danmark nu. Det var en smörgås/fralla och en frukt. Speciellt de sydeuropeiska studenterna som är vana vid maximalt en hårdrocksfrukost men en desto större lunch var lite snopna. Jag får erkänna att även jag var rätt hungrig under eftermiddagen.

Föreläsning om Danmark och dankar

Efter lunchen hölls en föreläsning om danskar och dansk kultur. Föreläsaren var en journalist från Nya Zeeland (mycket bra för engelskan!) som hade gift sig med en dansk och nu bott här i 35 år. Det enda jag har att säga är att från ett sådant perspektiv är alla de Nordiska länderna ungefär lika. Nu började hungern göra sig ordenligt påmind, men ytterligare en aktivitet var inplanerad innan middagen – bygga ett torn eller en bro av okokt spagetti och marshmallows. Jag är ju ingen byggingenjör och var mest sugen på att äta upp marshmallowsen så jag intog en mer observerande position, vilket också resulterade i några foton.


Efter byggandet var det äntligen dags för middag – lagad mat! Potatisgratäng, pastasallad och något som liknade stekt kassler serverades, efterföljt av chokladkaka med vaniljyoghurtsås. Som bekant är hungern den bästa kryddan men det var väldigt gott. Till dracks Grön Tuborg – vår guide bjöd på första rundan! Dessutom var ju faktiskt läsken dyrare än ölen så vi höll oss till öl. Ni som har börjat på Chalmers kanske noterar en viss skillnad här mot hur vi gör hemma? Hehe. Vidare mot studentpuben 'Källarbaren' som var mysig och hade kall öl på tapp. Efter en öl var jag dock så trött att jag styrde stegen mot bussen hem där jag somnade så sött.

Att kommentera eller inte kommentera

Jag har noterat att jag, läsarsiffrorna till trots, får stå relativt oemotsagd här på bloggen. Jag är inte riktigt van vid det från verkligheten. Nu bloggar jag förvisso inte i samma stil som Lady Dahmer eller Fanny. De skriver båda bloggar som jag gärna läser men de kan ibland ha en tendens att provocera en aning. Det klart att det blir mer debatt i kommentarsfältet då.

Jag vill bara säga att jag uppskattar när ni kommenterar, nästan oavsett anledning. Utgår jag från att du vet mer om mig än du gör så att vissa inlägg blir obegripliga? Uppskattar du vissa inlägg mer, eller är det något du vill höra mer om? Har du varit med om något liknande? Eller vill du bara påpeka ett syftningsfel?

Dessutom erkänner jag att jag är väldigt nyfiken på vem som sitter bakom de där statistiksiffrorna. :) Bring your åsikt in!

Snart är det dags

Det här är lugnet före stormen. Jag tog sovmorgon, kort joggingrunda och sen dess har jag slösurf och lyssnat på podradio. Nu puttrar kaffekokaren och jag borde kanske öka tempot så sakterliga.

I kväll är det dags för dansklektion och därefter sista provsjungningen. I morgon börjar introduktionsveckan för utländska studenter på DTU och sedan är terminen igång. Jag förvisso fått intrycket att den här fyra-dagars-veckan är lite mindre ansträngande än mottagningen när jag började på Chalmers men jag hoppas ändå på att bli bomaderad med med intryck och ny information.

Nu är kaffet klart. Det är skönt med en paus, ett vakuum, först.

Att leta kör – sammanfattning av läget hittills

Av de sju körer som jag hörde av mig till har fyra stycken varit intresserade av att höra mig sjunga. En av dem hade dock ingen provsjungningstid som inte krockade med mina första föreläsningar så jag fick tacka nej. De övriga var inte intresserade främst för att de inte behöver min stämma – förstasopran. Två har erbjudit mig platser som andrasopran, vilket kan tyckas vara en marginell skillnad, men jag gillar de höga stämmorna och har tackat för erbjudandet men avböjt. Sju intresseanmälningar resulterade så slutligen i tre provsjungingar.

Den första provsjungningen var förra torsdagen och jag fick under helgen veta att de vill ha mig med. Det känns mycket bra, för jag var skitnervös och nu behöver jag inte vara lika nervös på andra provsjungingar – det är i alla fall någon som vill ha mig. Kören heter Lille MUKO och verkar vara mycket bättre än sitt ganska töntiga namn.

Nu är jag precis hemkommen från den andra provsjungen för Godthaabskoret. De repar i en kyrka i Fredriksberg, som de inte är direkt associerade med. De får låna kyrkan varje tisdagskväll mot att de gör en jul- och en sommarkonsert där varje år. Det var en trevlig kyrka att sjunga i, så det känns som ett bra byte. Det är svårt att hitta bra lokaler. Provsjungen gick väl så där, men dirigeten sa att jag hade en 'smuk stemme'. De skulle börja repa i övermorgon och då skulle han se vilka stämmor som saknades – främst herrstämmor troligen – och höra av sig om han behövde en förstasopran (och inte hittar någon annan som passar bättre, antar jag).

Den sista provsjungningen är i morgon. Då ska jag först gå på en repetition med kören UAK och för att känna på hur de arbetar och hur kören låter, och så blir det ett mer regelrätt sångprov efter det. Jag gillar konceptet att man får repa lite med dem först men det förutsätter ju att man inte har så många som ska pröva utan att de smälter in.

Jag nämnde för dirigenten jag provsjung för idag att jag hört av mig till flera körer och han frågade vilka fler som var aktuella. Jag fick recensionen att UAK var ungefär som Godthaabskoret men att Lille MUKO var av en högre klass. Så då känns de extra bra att de vill ha mig. De har ganska mycket konserter (vi ska börja repa Rachmaninovs Vesper den 6/9 och hålla konsert samma helg som min födelsedag!) och jag hoppas jag kan hänga med i tempot!