28 december 2012

Skidtur i solen

I förrgår anlände jag och Johan till hans föräldrar i Värmland och här är det så här vackert:



Så idag letade vi fram skidor och varma kläder för att ge oss ut på en längdskidåkningstur. Jag är ju från sö'rlandet och åkte skidor för första (och tills idag enda) gången på nyår för några år sedan när vi besökte vänner i Ludvika. Glada i hågen åkte vi till skidspåret vid Molkoms idrottsplats. Det var halt. Jag skyller allt omkulldruttande inklusive blåmärket på rumpan samt allt fegande med gång bärandes skidor nedför (i mitt tycke) branta backar på det. Jag kommer nog inte bara vara öm på baken utan även ha rejäl träningsvärk i armarna i morgon. Efteråt fick vi varm blåbärssoppa som vi hade med oss i en termos. Så här glad blir man då:



24 december 2012

God jul!


En riktigt god och fridfull julhelg önskar jag er alla 
från ett snöigt Orust!



23 december 2012

Mys hos familjen

Johan och jag är hos min familj på Orust över julhelgen. Jag har precis roat mig med att sortera mammas garderob med dukar, handdukar och sängkläder – jag älskar att sortera saker det är som meditation för mig. Nu sitter de andra och spelar Alfapet och skinkan står och kokar på spisen. Jag har väldens bästa ursäkt att inte vara med – man kan bara vara fyra spelare.

Tidigare idag har vi varit på fika hos grannarna och på eftermiddagen började det snöa. Lite senare blir det nog till att ta in och pynta granen. Mysigt men lite ovant med alla människor och allt prat. Jag sover gott i tystnaden och frånvaron av stress.

Souvenirer från Japan

När man åker till andra sidan jorden (eller i alla fall långt bort) är det näst intill obligatoriskt att ta med sig souvenirer hem. Här är några av de saker Johan tog med sig från Japan.

En handduk med teleskop och utomjordingar, eller är det astronomer? Det här var en gåva från konferensen. Den ska användas när man badar i traditionella japanska bad, och förvaras lämpligen hopvikt på huvudet medan man badar.

Jag tycker det ser ut som en löpare, men vad vet en västerlänning som jag?


Ätpinnar är en både fin och användbar souvenir från Japan. De till vänster har vi fått i present av Satoshi-san som var chef för den grupp som Johan besökte.

De andra paret har Johan köpt och det är med uggle-kanin-björnen Totoro på, känd ur en japansk barnfilm som är väldigt söt.

Nu blir det till att laga mat som kan ätas med pinnar det närmaste.


Jag önskade att skulle få följa med lite japansk musik hem så det blev bland annat en skiva med det här bandet. De är inte precis det senaste men med det namnet är det svårt att motstå!

Även en skiva med ett band som heter AKB48 fick följa med. Lätt hysteriskt. Siffran i namnet är från antalet personer i gruppen.

Utöver detta kom det även med en hel del te olika sorters te och te-tillbehör.

Könsnorms-tourettes

Danmark är ju ungefär som Sverige vid första anblicken. Vid andra anblicken - not so much. Något jag har irriterat mig fruktansvärt på är det extremt könsnormativa uttryck som används, framför allt i reklam, men jag antar även i annan kultur.

Några exempel:

Oddset – Det er så meget kvinder ikke forstår. Det är alltså en reklamslogan som bygger på att män är intresserade och kunniga inom sport medan kvinnor helt enkelt inte förstår. Förstår ni inte problemet med detta kanske det hjälper att läsa det här inlägget hos One Way Communication.

Jag ska köpa öl och hittar den här. Att sälja en öl genom att ha en siluett av en naken kvinnokropp.

Vi går på bio. Förutom att typ alla reklamerna bygger på att cementera könsnormerna så har de sedan en liten sekvens där den animerade biovärdinnan (långt blont hår, smal, långa ben, yppig byst) ligger i badet och rakar benen. Varför?

Så utanför bion finns en reklam för bio för kvinnor. Givetvis i rosa, och de visar romantiska filmer. För det är ju sånt som kvinnor gillar.

Allt detta i ett land som verkar så jämställt – stadsministern är kvinna och också det EU-land som har den högsta sysselsättningen bland kvinnor [Europaportalen], alltså få hemmafruar, får man nog tolka det som. Men bland de europeiska länderna "återfinns Danmark på 28:e plats när det gäller kvinnors inflytande i den ekonomiska makten. Det innebär att det idag enbart finns två europeiska länder som är sämre: Malta och Cypern." [Å. Ohlsson. Jämställt så in i Norden, (2010) Chefstidningen].

Men jämställdhet är i stort sett en ickefråga i Danmark, eller en invandringsfråga: "Riktiga danskar är jämställda och har inga problem med det här, utan det är invandrarna som är ojämställda." Jag tycker att jag ser mycket som tyder på motsatsen.

20 december 2012

Ingenting

Igår hade jag min sista tenta och på kvällen var vi på bio: Hobbiten. Jag skulle gärna vilja blogga en massa intressant om det och om hela Danmarks könnormsstouretts men ikväll ska vi ha gäster och jag är jättetrött. Dessutom måste jag tvätta. Så det så.

18 december 2012

Ugglan: första snön

Lika förvånande varje gång.




Pyssel med pepparkakor och pärlplattor

Jag älskar att pyssla, speciellt efter en period av intesivt plugg behöver jag få vara kreativ. Just nu börjar det verkligen klia i fingrarna – inte långt kvar till jullov nu!

Det här är ett klassiskt pysseltips när man tröttnat på att baka vanliga, platta pepparkakor men inte orkar bygga ett stort hus: Minipepparkakshus att hänga på kanten av kaffemuggen. Här finns fina foton och en mall att ladda ner och skriva ut. Har man väl moffat ihop en pepparkaksdeg (eller köpt) är det faktiskt inte speciellt svårt. Och misslyckas man med ett av dem är det ju bara att försöka med nästa.

Från förra året när jag bakade pepparkakor med en vän


Annars pysslas det ofta med symaskinen framme: Tygburkar i olika storlekar (kan nålas upp på en anslagstavla för förvaring av pennor till exempel eller för att enkelt byta färg på en blomkruka), ett nytt mobiltelefonfodral, en söt rosett-brosch, en enkel necessär (dragkedjor kan man hitta billigt på second hand). Internet är fullt av mönster och idéer.

Ett nytt pyssel jag är sugen på att prova är det här dagis-insprierade på vuxensätt: Pärlplattehalsband. Eller kanske ta upp det här med vänskapsarmband – här finns en förklaring på hur man gör en snygg ögla i starten. Allvarliga planer på att lära sig sticka eller virka finns också. Fast det verkar krångligare när man inte har någon som visar. Helst skulle jag vilja kunna med en gång. Fast det kanske går att låna en bra bok på biblioteket som förklarar. Tips på det? Det verkar så trevligt att kunna göra egna handledsvärmare och halsdukar och så småningom strumpor och snygga mönster.
 

17 december 2012

Ååååka s-tåg!

Jag åkte s-tåg på kvällen. Men först fick jag vänta. Lite storstadsromantik.


Tågtrafiken och vintern

Jag ser på nyheterna att folk är upprörda över att det blir förseningar i tågtrafiken och att det blir förändringar i tidtabellen när det blir snö. Jag blir irriterad över bristen på förståelse för hur järnvägstrafik fungerar. Jag inser dock att det inte är alla som i dagarna avslutar en 5 ECTS-kurs om just järnvägstrafik och att det inte heller är rimligt att alla läser den. Därför tänkte jag nu dela med mig om lite av det jag har lärt mig och förhoppningsvis ökar det förståelsen något – även om det givetvis är grymt irriterande när just jag blir försenad.

Även när vädret är bra vill många åka tåg, speciellt på vissa sträckor. På dessa linjer samsas oftast snabba och långsammare tåg och de långsammare blir omkörda där det är möjligt, t.ex. på en station där det oftast finns flera parallella spår. Det är lite trixigt att pussla ihop tidtabellen och stoppa in så många tåg som möjligt – så att alla som vill åka ska kunna göra det – men det går oftast.

Givetvis läggs det också in lite slack, ifall någon behöver extra hjälp att komma av/på tåget eller för att en liten försening inte ska sprida sig till hela järnvägsnätet med en gång. Det är alltså här SJ lagt till tid och fått kritik för att de 'fuskar med punktligheten'.

Ibland händer dock oförutsedda saker, som att någon ombord blir sjuk och måste bli hämtad av ambulans, ett tåg går sönder, någon har stulit kopparen eller signalerna inte fungerar som de ska. Tåget som då blir försenat är säkert i vägen för andra tåg och sedan, när det tåget ska vara på plats för nästa avgång eller vagnarna ska kopplas på ett annat tåg, då blir det förseningar där också – förseningen sprider sig.

Ifall ett tåg måste bli omkört för att de bara kan köra med reducerad hastighet eller inte köra alls, så finns det ställen där det är möjligt. Problemet är att dessa konstruktioner inte bara är jättedyra utan också behöver väldigt mycket mer underhåll, speciellt när snön kommer, än andra delar. Så har man få blir det svårt att köra om men har man för många blir det ännu mer problem när man troligen redan har problem.

Så en dag blir det snö (det går faktiskt inte att förutsäga när även om det troligen blir någon gång i november, december och sedan med ojämna mellanrum fram till mars eller april) och då behövs mer underhåll av både räls och tåg. Tåg är också rätt dyra så man kanske inte kan ha jättemånga extratåg att sätta in på vintern. Alltså måste trafiken reduceras. Men folk accepterar normalt inte en tidtabell med olika tider beroende på vädret. Alternativet är ju att ha lite trafik året om, men det verkar ju rätt ineffektivt.

Sen tycker jag också att staten borde satsa mer på tågtrafiken och sluta subventionera flyg (jag skiter i om det leder till att ingen vill flyga hit). Tack i alla fall för att vi lyckats elektrifiera i princip hela vår järnväg för persontrafik till skillnad från Danmark som fortfarande kör med dieseltåg nästan överallt. Men satsa gärna på att hålla både tågflottan och infrastrukturen i topptrim – våra skattepengar betalar, antar jag – så att vi slipper tekniska fel med signaler och växlar så långt det går.

Jag önskar att vi fick se mer långsiktiga politiska planer med utbyggnad till dubbelspår i större utsträckning, snabbtåg och således även dubbeldubbelspår där det går både snabba långdistanståg och långsammare lokaltåg. Men under tiden hjälper det nog knappast att klaga på SJ:s behov av att dra ner på trafiken i vintertider.

16 december 2012

Första salstentan

Igår hade jag min första salstenta på DTU. Det här med att gå ut med information till studenter är de ganska bra på – men främst sånt som kanske inte är jätteviktigt för alla. Däremot information om hur man tentar skickade ingen ut. Jag lyckades ta reda på tid och plats via hemsidan samt vilken typ av legitimation som skulle medföras. Tyvärr missade jag att man på plats skulle kolla på en lista för att kolla vilken av de två salarna man skulle gå till. På Chalmers är det ju valfritt, det var det inte här. Så när tentavakten går runt och kollar legitimation så finns jag inte på den listan. Pinsamt. Men hon löste det genom att skriva upp mig och jag slapp flytta. Hon bråkade inte heller om att det var fel namn på mitt studentkort.

Alla mobiltelefoner las längst fram vid katedern med en notislapp med namn på. Och istället för omslagen som finns på Chalmers som man lägger sin tenta i, var det som ett cirkulationskuvert. Inte anonymt.

Tenta var svår – hela tiden gick åt och det hade inte gjort något om det var lite mer. Betydligt svårare än test-tentan vi skrev för någon vecka sen. Som tur var var det inte bara jag som tyckte det. Nu är det bara att vänta.

Eller, vänta och vänta... förbereda sig för den sista examinationen: Muntligt i Rail Traffic Engineering. Sen jullov!

14 december 2012

Oändligt med julmusik till tentaplugget

Jag sitter och pluggar för fullt inför tentan i reglerteknik i morgon. Det är en flervalstenta på två timmar som bedöms tillsammans med jätterapporten Allan som lämnades in för ett tag sen. Flervalsfrågor kan ju vara lite enklare än vanliga frågor och man får +5 poäng för rätt, -1 poäng för fel (inte +1/-1 som vissa examinatorer kör). Att det blir enklare leder ju givetvis till högre krav – har jag förstått innehållet i kursen ska jag klara det här utan problem.

Pluggandet sker till mumsandet av Johans hembakade lussebullar och P2:s julkanal Klassisk Jul – julmusik dygnet runt! Nu – åter till optimala regulatorer på kanonisk form och linjära tidsinvarianta system!

Uppdatering: För att göra det ännu enklare får man ha valfria hjälpmedel – kursbok, anteckningar, dator (dock inte internet), tabeller, andra böcker o.s.v. Jag ska nog skriva en fusklapp nu.

12 december 2012

Rosettpyssel

Igår kom Johan äntligen hem från Japan. Han har haft det bra men jag tycker så klart att det är bra att han är hemma igen.

Igår innan planet skulle landa och jag inte riktigt hade ro att börja plugga till nästa examination satte pyssellustan in. Jag hittade den här beskrivningen på hur man syr rosetter/flugor – utmärkt för snygga spillbitar som blivit liggandes. Inspirerad av helgens besök på HDK:s julmarknad funderade jag på vad som är fluga och vad som är rosett – manligt och kvinnligt. I beskrivningen tycker de att man ska sy för att sätta i håret på sin gulliga dotter, men jag tycker de fungerar utmärkt som brosch genom att sätta en säkerhetsnål på baksidan. Speciellt om man varken har dotter eller långt hår.

Så här blev de jag knåpade ihop igår kväll:


Är nöjd med att det vita på den t.h. är stag-
kanten på tyget.

Här t.v.är också den snygga kassen med
hjärtana på som jag fick av mamma i dop-
dagspresent – inköpt på ovan nämnda jul-
marknad.

En extra rad.

10 december 2012

VetenskapsMÄN och deras fruar

Jag kollar på nobelfestligheterna och gläds över att vi nationellt firar dem som är duktigast inom ett område som jag är intresserad av (jämför med sport). Jag tycker också att det är jätteroligt att kolla på alla uppklädda människor med fina klänningar och smycken. Jag tycker att kronprinsessans klänning är helt fantastisk men man måste nog nästan vara kunglig för att kunna bära upp den.

Tyvärr blir jag lite ledsen över bristen på jämställdhet inom denna som så många andra områden som vi påminns om. När kommentatorerna säger att kungen brukar ha fysikpristagarens fru till bordet så förstärks ytterligare, inte bara heteronormen utan även att det nästan alltid är män som tilldelas prisen. Män med fruar.

Jag vill absolut inte låta påskina att det inte är välförtjänt och man kan analysera varför det ser ut så här. För mig är det en tydlig påminnelse om att vårt samhälle plågas av normer av hur könen ska bete sig. Jag tror nämligen inte att män och kvinnor genetiskt har olika intressen utan att det är något vi formas till av vår miljö.

Nu ska jag i alla fall njuta av min alldagliga middag framför deras festliga och glädjas åt de fantastiska forskare och deras prestationer som får komma världen till gagn.

Kaffefläckar och signalbehandling

Det blir ingen sista knep och knåp – den sista var tråkig och inte knepig. Nu sitter jag däremot och förbereder mig inför en muntlig examen i samma kurs. Jag inser nu, när jag går från att göra inlämningsuppgifter till att 'plugga', hur oändligt mycket roligare och lättare det är att göra uppgifter än att 'plugga' inför en examination på hela kursen. Jag börjar se varför salstentor inte är min grej.

I näst sista inlämningsuppgiften i signalbehandling fick vi, enligt beskrivningen, ett papper med uppgifter av en kollega. Tyvärr hade hen spillt kaffe precis över viss information och vi var tvungna att räkna ut den uteblivna informationen på något annat sätt.

I den sista inlämningsuppgiften togs dessa kaffefläckar till en ny nivå och det ballade det ur med: "Samma kollega som lämnade en kaffe fläck på filterspecifikationen har tillfälligt lämnat företaget för att göra andra saker. Bra för dig, för nu kan du ha hens skrivbord vid fönster och hens häftiga kaffemugg. Vad du också hittar på hens skrivbord är en lapp med en idée [...]. Precis på beskrivningen av algoritmen finns ytterligare en enorm kaffefläck (screw him!) men under den ser du att det är en tävling på kontoret: Ett års fritt kaffe till den som löser problemet!" (fritt översatt).

Jag tycker det är jätteroligt med föreläsare som tar ut svängarna lite, även om just det här kanske får mig att tänka på annat än inlämningsuppgiften. Varför fick inte jag veta om tävlingen? Är det okej att ta kollegans idé? Varför är kollegan så kladdig med kaffet? Varför kan jag inte bara skicka ett ebrev och be om en ny specifikation istället för att försöka lista ut vad som finns under kaffet?

I del två av uppgiften fortsätter det: "Stolt över din framgång och de ett år fria kaffet, njuter du av ett par nybryggda koppar kaffe för att fira. Efter att ha fått i dig så mycket koffein är du full av energi och behöver verkligen några extra uppgifter."

Ja... det var ju bara att sätta på kaffebryggaren här hemma och sätta igång.

9 december 2012

Underbart i Göteborg

Jag hade ett jättefint nästan-dygn i Göteborg! I fredags kväll när jag kom bjöd mamma på skaldjur, vitt vin och vitlöksbaguette – superdupergott. Sen fick vi oss en god natt sömn och efter en lugn morgon med lussebulle-förmiddagsfika drog vi iväg till HDK:s julmarknad. Min allra finaste vän Hannah går där och var således en av utställarna. Hon sålde linnelöpare med tryck inspirerat av mossa. Jättefina! Det var väldigt mycket som var fint – jag blev alldeles överväldigad av alla människors kreativitet. Jag fick en jättefin tygkasse med hjärta på av mamma (jag valde själv, men det var inte lätt) som dopdagspresent (det var min dopdag i torsdags). Jag kanske fotar och lägger upp senare. Jag rekommenderar att ni som är i stan masar er iväg dit idag, söndag, om ni inte redan varit där!


Sedan gick vi på Chalmers sångkörs fantastiska julkonsert i Vasakyrkan – så bra och så stämningsfullt! Jag sa efteråt, att så där bra lät det inte när jag var med, jag hoppas att det inte beror på det. Efteråt var det givetvis jätteroligt att hälsa på alla gamla kompisar. Efter det satte sig en trött jag på tåget hem till Köpenhamn igen.

Idag blir det plugg inför signalbehandlingsmuntan och städning. På tisdag smäller det – med muntan och så kommer Johan hem!

7 december 2012

Snöigt

På väg mot skolan. Sa jag att vi har snö?


Inne i Köpenhamn är det dock lite slaskigare, som det ofta blir i städer.

Julstämningen kommer

Nu är sista rapporten inlämnad. Jag satt på skolan från åtta till halv ett, över 16 timmar, för att göra klart den stora rapporten, men nu har jag fått sovmorgon och känner mig sjuk nöjd.

Vi har också hunnit med två julkonserter med kören – en i tisdags och en i torsdags. Båda var en liten bit utanför Köpenhamn i supermysiga pittoreska 1100-talskyrkor. De var faktiskt ganska lika, speciellt på insidan. Här kommer två bilder från tisdagskonserten:


Igår var det några i publiken som mimade med på någon av de kända julpsalmerna – det är verkligen en bekräftelse på att de trivs! Dessutom har jag bekantat med något som måste vara kronan av den danska körmusiksskatten – tre madonnasånger av Lange-Müller.

Och jag känner att julkänslan börjar komma smygandets: det är något med att alla studieplatser i biblioteket är upptagna, tentastressen och inlämningar närmar sig för alla och julkonserterna haglar. Då hela livet liksom intensifieras. Snön som har singlat ner nästan konstant i två dagar kan ha något med saken att göra också.

Så fredag-lördag blir det en miniresa till Göteborg för att besöka HDK:s julmarknad, träffa mamma och besöka Chalmers sångkörs julkonsert – en välförtjänt paus innan det sista plugget tar över. Det ser jag verkligen fram emot.

4 december 2012

Johan went to Japan and all you got was this blogginlägg

Min man Johan är just nu i Japan och jag bad honom gästblogga.

Ylva bad mig gästblogga lite om mitt besök i Japan, och för att undvika att det blir en lista "först gjorde jag det här, sen gjorde jag det här" och så vidare, så tänkte jag att det kunde vara lämpligt med ett tema. Så jag funderade lite, tittade igenom mina kamerabilder, och bestämde mig för "mat".
Sushi på Eishi Yamashita. Uppifrån vänster: Lax, yellowtail, tonfisk, makrill,
tioarmad bläckfisk (squid), mussla, shirauo (massor av småfisk), samt sjögurka.

När jag besökte Japan första gången (2006) fick jag upp ögonen för japansk matkultur. Tyvärr kan man inte avnjuta särskilt mycket av den hemma i Skandinavien, förutom sushi, förstås. Och sushi är något som japanerna äter ganska sällan. Vid det här besöket så längtade jag efter riktig japansk sushi -
Tre små aptitretare
för det är faktiskt annorlunda - och jag kastade mig in på den första sushianrättningen jag hittade. Det blev en så kallad kaiten-zushi (roterande sushi), i Danmark känt som Running sushi, det vill säga sushi på löpande band. Man sätter sig vid en bardisk och plockar åt sig det man vill ha, och betalar till sist beroende på tallrikarnas färg. Vi har ju ett favoritställe i Köpenhamn som erbjuder just detta (dock med "ät så mycket du vill"-pris). Sushin på kaiten-zushi-stället i Asakusa var dock snäppet bättre än i Köpenhamn, framför allt smakade det fräschare. När jag berättade på kontoret om detta besök så fnissade de dock lite åt att jag hade varit på kaiten-zushi, dessutom intill en metro-station, det borgar tydligen inte för kvalitet. Så chefen lovade att bjuda ut mig på riktig sushi.

Rå fisk och ris
I fredags var det dags. Vi gick till ett litet men fint sushi-ställe nära universitetet, Eishi Yamashita. Vi fick in varsin tallrik med huvudsakligen nigiri, och det smakade bättre än någon annan sushi jag ätit. Framför allt smakade det väldigt färskt.


Sashimi
Jag hade innan jag åkte hit också hört att det finns många Michelinrestauranger i stan, faktiskt flest i världen (fler än Paris). Det kan ju låta lite dyrt, så jag googlade "cheapest Michelin restaurants Tokyo", och det visade sig att man faktiskt kan få Michelinlunch för runt hundralappen (middag är dock mycket dyrare). I lördags bestämde jag mig för att testa ett av dessa ställen, och jag for till Ginza för att ta en lunch på restaurang Sankame. Menyn var på japanska (och priserna var skrivna med japanska siffror), men efter att ha förklarat att "Nihongo ga wakarimasen" (jag förstår inte japanska), så fick jag veta att jag kunde välja mellan sashimi (rå fisk) och "något annat" (som jag inte förstod vad det var), och beställde sashimi.

Först fick jag tre små aptitretare och sen kom en tallrik med rå fisk och en skål med ris. Sashimin låg i en skål med fint klippt nori (sjögräs), sesamfrö och soja. Till maten serverades varmt te. Efter att jag ätit en stund så insåg de att de serverat mig "något annat", dvs chirashi sushi. Då serverade de mig en ny tallrik, med sashimi, samt en skål misosoppa, men jag fick behålla den felaktigt serverade rätten.

Kockarna på Sankame.
Fisken smakade väldigt fräscht. Laxen smälte i munnen, till och med squiden (som brukar ha några snitt i sig) smakade gott - de hade snittat den mycket tätare än vad som är vanligt på många andra ställen, vilket gjorde att den kändes mindre seg. Sist fick jag någon yoghurt-gelé-liknande mojäng med nykokt jordgubbssylt på toppen. Enkel men god avslutning - jordgubbssylten smakade hemkokt. För detta kalas betalade jag 1500 yen, dvs 120 svenska kronor. En aning mer än en vanlig lunch (man kan få en enkel lunch från 400 yen, men oftast kostar det runt 800-1000 yen), men billigare än de flesta middagar jag ätit. Jag behövde naturligtvis bara betala för en huvudrätt - och att jag fick två huvudrätter gjorde ju att det blev en hyfsat rejäl måltid, men med bara en rätt hade jag nog blivit hungrig igen efter några timmar. Personalen var väldigt trevlig, men kunde ingen engelska. Kockarna såg hela tiden oerhört fokuserade ut. Jag fick sitta vid disken, och på andra sidan var köket, så jag kunde studera väldigt noga vad kockarna höll på med.

Yoghurt-gelé-liknande mojäng
med nykokt jordgubbssylt på toppen
Utöver rå fisk har jag ätit yakiniku, yakitori, udon, soba, osv. Udon eller soba, som är olika tjocka nudlar som antingen äts varma i en soppa eller kalla och doppas i sås (och då får man det varma avkoket att dricka efteråt), är den typiska snabblunchen här. Kryddningen på maten är generellt sett mer subtil än vad jag normalt använder, men det är oftast väldigt gott. I Köpenhamn har vi testat sukiyaki på en japansk restaurang, men det var relativt smaklöst. Det verkar tyvärr som att man måste åka till Japan för att få ta del av riktig japansk mat.

Ett annat intressant fenomen på ett näraliggande område (dryck) är alla dryckesautomater som finns överallt - på trottoaren, i tunnelbanan, utanför butiker, vid museer, på bensinstationer, osv. Men japaner äter/dricker inte när de går - så när de köpt en dricka (vatten, läsk, varmt/kallt kaffe/te, etc.) så ställer de sig vid automaten och dricker upp. Man får lite konstiga blickar om man går och äter/dricker.
Yakiniku
Nu är jag på konferens på ett fint hotell i Hakone, några timmar väster om Tokyo. Hotellet har flera restauranger, med både typisk japansk mat och mer väst-inspirerad mat. På frukosten kan man välja mellan japansk traditionell frukost och västerländsk frukost. Jag har nu testat båda. Den förstnämnda är väldigt god, men för att man ska hålla sig hela dagen (med en relativt liten lunch) så är den västerländska att föredra - mer möjlighet att fylla på kaloridepåerna med "bacon" (stekt skinka), äggröra, våfflor och sylt.

Jag kunde skriva så mycket mer om japansk mat, men det skulle nog bli rätt tråkigt – det roliga är ju att äta. Till mitt eventuella nästa gästblogginlägg så tänkte jag att läsarna kunde få ge mig lite vägledning, och jag kommer kanske att välja något av det ni röstar på i kommentarerna. Ni får gärna föreslå teman själva, men här kommer några från mig: Japansk kultur (och då menar jag inte musik, teater, osv, utan hur folk beter sig), forskningen som jag är här för, hur man tar sig upp i Tokyo Skytree, eller Murakami vs. Japan.

Med andra ord: vill ni höra mer om Johans upplevelser i Japan – skriv en kommentar!

3 december 2012

Sjukblä usch!

Okej nu har jag varit hos läkaren. Jag har franska rosen – tjusigt va? – fast på svenska heter det medaljongsjuka. Det är en ofarlig, inte smittsam troligen virussjukdom. Utslagen med tillhörande klåda är allt men det tar flera veckor innan det går över, har man otur upp till tre månader. Tyvärr verkar det där kliandet inte vara en nödvändig del av de hela för alla men tydligen för mig.

På läkarmottagningen frågade läkaren om hon fick visa för sina läkarstudenter som var där på praktik för det kunde vara bra för dem att känna igen. Det gick ju bra. Sen fick jag en kräm som förhoppningsvis kan lindra utskriven.

Nu vet jag i alla fall att jag inte är allergis mot penicillin, och det är ju bra. Jag känner mig inte lika optimistisk som jag låter.  Tre månader – det är i mars! Vi ses till våren.

Sjukblä

I helgen för drygt två veckor sedan fick jag väldigt ont i halsen och sen feber. Så jag gick till vårdcentralen och det visade sig vara en halsbetändelse, som det heter på danska. Typ halsfluss, alltså. Jag fick penicillin. Skönt tyckte jag, för då går det förhoppningsvis över snart – det finns ju aldrig riktigt tid att vara sjuk i lugn och ro, speciellt inte när man inte kan sjukskriva sig.

Så en bit in i kuren fick jag kliande torra fläckar på huden. Men med min känsliga hud tänkte jag att det är väl för att antibiotikan har ihjäl en massa snälla bakterier också och att det skulle gå över. Enligt bipacksedeln är det en ofarlig och mycket vanlig biverkning, så länge man inte får andningssvårigheter och sånt också, och det har jag ju inte haft.

Nu har kuren varit slut i fem dagar och det går inte över! Hela framsidan av bålen är rödfläckig. På sjukvårdsrådgivningen snackade de om kortison, men det om något ger ju biverkningar. Eventuellt har jag blivit allergisk, men det var ju inte så många år sedan jag åt motsvarande kur förra gången. Ska man verkligen kunna bli allergisk bara så där, som vuxen?

Som ni anar är jag en aning opepp idag. Inte många dagar kvar tills inlämningsuppgifterna ska vara klara och inlämnade. Jag tror läget är under kontroll men jag har ingen lust att göra något alls idag. Vi får väl se hur det går. Förhoppningsvis kan jag ta en sak taget och får något gjort även om det känns skit. Det är ju ändå bättre än att det bara känns dåligt.