Johan went to Japan and all you got was this blogginlägg

Min man Johan är just nu i Japan och jag bad honom gästblogga.

Ylva bad mig gästblogga lite om mitt besök i Japan, och för att undvika att det blir en lista "först gjorde jag det här, sen gjorde jag det här" och så vidare, så tänkte jag att det kunde vara lämpligt med ett tema. Så jag funderade lite, tittade igenom mina kamerabilder, och bestämde mig för "mat".

Sushi på Eishi Yamashita. Uppifrån vänster: Lax, yellowtail, tonfisk, makrill,
tioarmad bläckfisk (squid), mussla, shirauo (massor av småfisk), samt sjögurka.

När jag besökte Japan första gången (2006) fick jag upp ögonen för japansk matkultur. Tyvärr kan man inte avnjuta särskilt mycket av den hemma i Skandinavien, förutom sushi, förstås. Och sushi är något som japanerna äter ganska sällan. Vid det här besöket så längtade jag efter riktig japansk sushi -

Tre små aptitretare

för det är faktiskt annorlunda - och jag kastade mig in på den första sushianrättningen jag hittade. Det blev en så kallad kaiten-zushi (roterande sushi), i Danmark känt som Running sushi, det vill säga sushi på löpande band. Man sätter sig vid en bardisk och plockar åt sig det man vill ha, och betalar till sist beroende på tallrikarnas färg. Vi har ju ett favoritställe i Köpenhamn som erbjuder just detta (dock med "ät så mycket du vill"-pris). Sushin på kaiten-zushi-stället i Asakusa var dock snäppet bättre än i Köpenhamn, framför allt smakade det fräschare. När jag berättade på kontoret om detta besök så fnissade de dock lite åt att jag hade varit på kaiten-zushi, dessutom intill en metro-station, det borgar tydligen inte för kvalitet. Så chefen lovade att bjuda ut mig på riktig sushi.

Rå fisk och ris

I fredags var det dags. Vi gick till ett litet men fint sushi-ställe nära universitetet, Eishi Yamashita. Vi fick in varsin tallrik med huvudsakligen nigiri, och det smakade bättre än någon annan sushi jag ätit. Framför allt smakade det väldigt färskt.

Sashimi

Jag hade innan jag åkte hit också hört att det finns många Michelinrestauranger i stan, faktiskt flest i världen (fler än Paris). Det kan ju låta lite dyrt, så jag googlade "cheapest Michelin restaurants Tokyo", och det visade sig att man faktiskt kan få Michelinlunch för runt hundralappen (middag är dock mycket dyrare). I lördags bestämde jag mig för att testa ett av dessa ställen, och jag for till Ginza för att ta en lunch på restaurang Sankame. Menyn var på japanska (och priserna var skrivna med japanska siffror), men efter att ha förklarat att "Nihongo ga wakarimasen" (jag förstår inte japanska), så fick jag veta att jag kunde välja mellan sashimi (rå fisk) och "något annat" (som jag inte förstod vad det var), och beställde sashimi.

Först fick jag tre små aptitretare och sen kom en tallrik med rå fisk och en skål med ris. Sashimin låg i en skål med fint klippt nori (sjögräs), sesamfrö och soja. Till maten serverades varmt te. Efter att jag ätit en stund så insåg de att de serverat mig "något annat", dvs chirashi sushi. Då serverade de mig en ny tallrik, med sashimi, samt en skål misosoppa, men jag fick behålla den felaktigt serverade rätten.

Kockarna på Sankame.

Fisken smakade väldigt fräscht. Laxen smälte i munnen, till och med squiden (som brukar ha några snitt i sig) smakade gott - de hade snittat den mycket tätare än vad som är vanligt på många andra ställen, vilket gjorde att den kändes mindre seg. Sist fick jag någon yoghurt-gelé-liknande mojäng med nykokt jordgubbssylt på toppen. Enkel men god avslutning - jordgubbssylten smakade hemkokt. För detta kalas betalade jag 1500 yen, dvs 120 svenska kronor. En aning mer än en vanlig lunch (man kan få en enkel lunch från 400 yen, men oftast kostar det runt 800-1000 yen), men billigare än de flesta middagar jag ätit. Jag behövde naturligtvis bara betala för en huvudrätt - och att jag fick två huvudrätter gjorde ju att det blev en hyfsat rejäl måltid, men med bara en rätt hade jag nog blivit hungrig igen efter några timmar. Personalen var väldigt trevlig, men kunde ingen engelska. Kockarna såg hela tiden oerhört fokuserade ut. Jag fick sitta vid disken, och på andra sidan var köket, så jag kunde studera väldigt noga vad kockarna höll på med.

Yoghurt-gelé-liknande mojäng
med nykokt jordgubbssylt på toppen

Utöver rå fisk har jag ätit yakiniku, yakitori, udon, soba, osv. Udon eller soba, som är olika tjocka nudlar som antingen äts varma i en soppa eller kalla och doppas i sås (och då får man det varma avkoket att dricka efteråt), är den typiska snabblunchen här. Kryddningen på maten är generellt sett mer subtil än vad jag normalt använder, men det är oftast väldigt gott. I Köpenhamn har vi testat sukiyaki på en japansk restaurang, men det var relativt smaklöst. Det verkar tyvärr som att man måste åka till Japan för att få ta del av riktig japansk mat.

Ett annat intressant fenomen på ett näraliggande område (dryck) är alla dryckesautomater som finns överallt - på trottoaren, i tunnelbanan, utanför butiker, vid museer, på bensinstationer, osv. Men japaner äter/dricker inte när de går - så när de köpt en dricka (vatten, läsk, varmt/kallt kaffe/te, etc.) så ställer de sig vid automaten och dricker upp. Man får lite konstiga blickar om man går och äter/dricker.

Yakiniku

Nu är jag på konferens på ett fint hotell i Hakone, några timmar väster om Tokyo. Hotellet har flera restauranger, med både typisk japansk mat och mer väst-inspirerad mat. På frukosten kan man välja mellan japansk traditionell frukost och västerländsk frukost. Jag har nu testat båda. Den förstnämnda är väldigt god, men för att man ska hålla sig hela dagen (med en relativt liten lunch) så är den västerländska att föredra - mer möjlighet att fylla på kaloridepåerna med "bacon" (stekt skinka), äggröra, våfflor och sylt.

Jag kunde skriva så mycket mer om japansk mat, men det skulle nog bli rätt tråkigt – det roliga är ju att äta. Till mitt eventuella nästa gästblogginlägg så tänkte jag att läsarna kunde få ge mig lite vägledning, och jag kommer kanske att välja något av det ni röstar på i kommentarerna. Ni får gärna föreslå teman själva, men här kommer några från mig: Japansk kultur (och då menar jag inte musik, teater, osv, utan hur folk beter sig), forskningen som jag är här för, hur man tar sig upp i Tokyo Skytree, eller Murakami vs. Japan.

Med andra ord: vill ni höra mer om Johans upplevelser i Japan – skriv en kommentar!