Bryggeribesök

Idag är det Danmarks nationaldag, eller grundlovsdag som det heter här, så vi firade med att äta lunch på Dalle Valle. Okej, kanske mer för att vi inte orkade laga mat och för att vi fått en rabattkupong med ät två betala för en på lunchbuffen. Så vi testade den. Den kostade 69:- och var prisvärd. Hittar du inget roligare en lunch i Köpenhamn så kan du absolut hoppa in här utan att tycka synd om dig själv.

På kvällen var det dags att äntligen använda en av våra bröllopspresenter (närmare ett år efter att vi gift oss). Vi var på guidad tur med provsmakning på Skovlyst Bryggeri och åt även middag i deras restaurang efteråt, eftersom vi inte kommer ha så mycket tid att fira på söndag när det faktiskt är vår ettåriga bröllopsdag på riktigt. Det var väldigt gott och trevligt.

Nu sitter vi här – onyktra, trötta och mätta – och kommer snart att stupa i säng. God natt.

Ostfondue

Jag hade ju lovat att blogga om ostfondue, så här kommer det:

Ostfondue är en fantastisk uppfinning. Vitt vin, vitlök och ost blandas samman till en seg sås. I den doppas sedan ett inte allt för mörkt och gärna fluffigt bröd i bitar. Detta ätes sedan och kallas middag. Och eftersom det ändå är vin i maten, men liksom inte en hel flaska, så finns den en bra ursäkt att dricka upp resten till maten. Med andra ord: Det här är perfekt social comfort food.

Vi hade ju dessutom lyckats ragga upp en äkta schweizare som hade med sig rätt sorts ost och som visade oss hur en skulle göra. Det blev en mycket trevlig kväll, om än inte så lång eftersom vi alla var jättetrötta.

Smage på dansk

Det blir mer mat idag. Mat är essentiellt och en stor del av varje kultur. Här är några ord att komma ihåg i det danska köket:

Bacon heter i alla fall bacon på danska också.

Frokost – Lunch

Filter kaffe – bryggkaffe

Karamel sås – kolasås

Hytteost – keso

Pølse – korv

Piske fløde – vispgrädde

Porre – purjolök

Forårsløg – salladslök

Purløg – gräslök

Smørrebrød – dansk nationalanrättning. Rågbröd med pålägg, gärna sill.

Rasp – ströbröd

Bøf sandwich – hamburgare med remouladsås

A38 – a-fil

Sødmelk – Mjölk 3,5%. Kom också ihåg att letmelk är 1,5% och minimelk 0,5%.

Hornfisk – näbbgädda (i säsong nu)

Jomfruhummer – havskräfta

Kanelsnegl – kanelbulle

Vanligt att ha crème fraîche till kakan istället för vispad grädde. Jag tycker att det passar rätt bra till chokladkakor men Johan tycker det är vedervärdigt. Å andra sidan tycker han inte om choklad heller.

Dessutom går det bra att prata om en mad (alltså en mat) eller flera mader. Det är också någon slags smörgås. Oklart exakt hur den skiljer sig från smørrebrød men troligen är det inte nödvändigt att den följer smørrebrøds-förordningen.

Varning för karry

Jag tycker verkligen om indisk mat, och curry kan ju vara vilken fantastik kryddblandning som helst – oftast fullspäckad av god smak.

(Är du i Köpenhamn och sugen på indiskt kan jag rekommendera Restaurant Kashmir.)


Tyvärr finns det något som jag kallar "dansk karry" och som påminner mycket om vanlig svenne-banan-curry. En nästan grönaktig sörja, som ofta serveras till olika kalla anrättningar.

Danskarna har den i olika röror, såser, på sina pølser, till sina pommes, i såsen till sina köttbullar och i inläggningen av sin sill.

Varför får detta ens kallas för curry? Den finns i Sverige också, men jag har fått intrycket att det är mycket vanligare här i Danmark och jag aktar mig noggrant för allt gult kladd.

Muslimskt museum och middag på Madklubben

I helgen är min far här och hälsar på, så nu är det dags för turistattraktioner och resturantrecensioner igen.

I går besökte vi Davids samling och då främst deras utställning av muslimska konstföremål, både religiösa och sekulära föremål från den del av världen där islam är den främsta religionen.

Det var en väldigt fin utställning men stor, och speciellt med den skumma belysningen som var, troligen för att skydda föremålen, så blev vi lite trötta och orkade bara tre fjärdedelar. Entrén var i alla fall gratis och ett besök kan rekommenderas för den som är intresserad av att få veta mer om muslimsk kultur och dess konstföremål. Vi lärde oss om arabisk kalligrafi, restriktioner kring avbildning och hur konsten utvecklats åt andra håll.

På kvällen besökte vi restaurangen Madklubben bistro de lux. Johan och jag har varit där tidigare och det var lika bra som vi mindes. God mat, trevlig service och mycket prisvärt. Far verkade också mycket nöjd.

Givetvis glömde jag fotografera förrätten, men vi åt en kalvterrin med bland annat bränd pärllök till.

Huvudrätt och efterrätt lyckades jag däremot fånga på bild. Till vänster är en griskind – väldigt mör och med utsökta tillbehör. Till högre tre sorters ostar med knäckebröd – avnjöts med ett glas portvin.

Letar du en prisvärd Köpenhamnsrestaurang där du kan avnjuta god mat i en avslappnad miljö så kan vi rekommendera den här.

Kaka till damerna

I går kväll var jag på dammiddag med kören och jag hade lovat att fixa efterrätt. Min önskan var något som var imponerande (eller i alla fall något lite utöver det vanliga), gott (så klart), inte allt för avancerat (vill inte riskera att misslyckas), lätt att transportera på cykel till festen och gärna lite stabilare eftersom det var soppa och fisk till mat. Dessutom är det ju bra om jag har testat det innan så jag vet hur jag ska göra och att det blir bra.

Så jag bakade Leilas Chocolate Chip Walnut Brownies. Jag har en av hennes kokböcker även om den tråkig nog verkar vara nedpackad just nu, så jag har bakat det innan. Jag tror faktiskt att det uppfyller alla mina krav. Dessutom finns ju receptet på nätet så det gör inte så mycket just idag att boken är nedpackad.

Tyvärr missade jag så klart att fota men den dekorerades inte med valnötter som på bilden utan med jordgubbar som en av tjejerna hade med sig och till blev det inte heller vaniljglass som förelaget utan crème fraîche, som är helt normalt att ha till dessert här. Jag tycker det är gott, speciellt till lite tyngre chokladkakor.

Kakan blev i alla fall mycket uppskattad och vi hade en väldigt trevlig kväll!

Tvåårsfirandet

Igår var det som sagt två år sedan jag och maken förlovade oss. Detta firades med ett besök på restaurangen Umami – en japansk-fransk fusion som förde tankarna till hipp 70-talsglamour.

Även en tisdagskväll var det rätt mycket folk, så det kändes inte helt galet att vi hade bokat bord, men servisen var uppmärksam och våra vattenglas sinade aldrig. Ett minus får de dock för att de har jätteräkor på menyn.

Vi åt en avsmakningsmeny med sex rätter – med bland annat tonfisktartar, friterad hummer och avslutningsvis en fikondessert. Varje rätt var noggrant sammansatt med oväntade komponenter som kaffeströssel och tempurakex men på ett bra sätt. Det smakade sagolikt. Johan hävdar att sushin var den bästa han smakat utanför Japan, och det är inte illa det. Men att stoppa i färsk koriander underlättar alltid om en vill få honom på fall.

Vi är som du säkert förstår väldigt nöjda med vårt firande och kan rekommendera ett besök på Umami till Köpenhamnsbesökare med förkärlek för spännande matupplevelser.

Restaurant Bror

I kväll har vi varit på nyöppnade Restaurant Bror. Eller egentligen hade de 'beta Bror' idag, och efter middagen fick vi ett glas bubbel och komma in i köket och snacka med kockarna. Bror ligger alldeles i närheten där vi bor och drivs av en skolkamrat till Johan, som tidigare har jobbat på stjärnkrogen Noma.

Stilen, inredningsmässigt, var 60-talsinspirerad, med udda mormorsporslin. Det kändes hemtrevligt och avslappnad. Den atmosfären hjälptes givetvis upp av den personliga servicen. Lokalen är i två våningar med köket på den övre. Restaurangen har trappor och entrén är på en halvvåning och restaurangen är därför inte tillgänglig för rullstolsburna. I övrigt är lokalen mycket trevlig.

Så till maten. Vi åt dagens fyrarätters meny, som bestod av av gädda med tall och grillad gurka, sedan hälleflundra med syltad lök och sjögräs vilken var min favorit. Huvudrätten var kyckling med grillad purjo och valnötssås och efterrätten var en kräm av svartrot serverad med svartvinbärsgranulat.

Vi uppskattade kombinationen av en avslappnad atmosfär och mer experimentell matlagning. Det här är redan en bra restaurang på många nivåer, men det klart att efter bara några dagars öppethållande finns det utvecklingspotential och det ska bli spännande att gå hit igen.

Våffor!

Idag är det vå[ohörbart sludder]-dagen, alltså den dag vi äter våfflor! Vi har i alla fall ätit våfflor till middag idag, både nyttiga, och mindre nyttiga.


Först blev det våffla med mixad avocado, crème fraîche, fiskrom och hackad rödlök, som, öh, mat. Sedan våffla med banan, vispad grädde och hemlagad chokladsås som efterrätt. Båda sorterna var mycket mumsiga.

Skönt att vi kan laga mat så att vi inte behöver vara utan sådana här svenska delikatesser!

1 kg bacon

Jag har tänkt på det där med att vara vegetarian. Jag skulle gärna vilja äta mer vegetariskt, det är så mycket med köttindustrin äcklar mig. Samtidigt innebär det betydligt mer ansträngning från min sida, framför allt i början, att tänka om, tänka nytt. Så även om det är mycket bra så finns det annat som är mer akut att lägga tänk och energi på.

Så är jag och handlar och ser det här:

Det är ser rätt vidrigt ut, tycker jag. Och så tänker jag på hur mycket antibiotika vi trycker i de djur som inte är hästar och hur bra det där är för mig.

Så, bästa veggotipsen till mig själv just nu:
– gör lista på goda veggorecept och fördela dem i kategorierna 'trött' och 'ambitiös'.
– försök laga dessa recept när jag matplanerar mina dagar.

Det är så lätt att bara tänka kött kött kött kött...

Så, era bästa snabba, goda och mättande veggotips, tack! Gärna både tips på hur jag ska tänka för att sluta tänka kött i alla måltider och mer konkreta recept. Fast utan sådana där läskiga halvfabrikat (sojakorv, quornbiff o.dyl.) och gärna med ingredienser som jag kan hitta här i Danmark. Mange tak!

Blötdjur till middag

Som uppvuxen med hjärtat på västkusten är musslor något jag älskar. Det är hälsosamt och miljövänligt (så länge de är repodlade och inte bottenskrapade) och jättegott! Och okrångligt att laga. Det svåra är att få dem tillräckligt kokta för att ta bort risken för matförgiftning men inte så länge att all smak försvinner. Det finns flera olika knep men 5-6 min brukar vara lagom. Googla bara 'musslor recept' eller 'musslor tillagning' så får ni veta allt ni behöver.

Som kokvätska används förslagsvis vatten, eller vin. Det behövs inte så mycket utan musslorna ångkokas. Och eftersom det är riktig smalmat föreslår jag att ni serverar någon typ av vitt bröd (t.ex. baguett) som ugnsbakat med mycket smör och vitlök till.

Känner du dig osäker på det här med musslor kan du göra en mindre portion per person som förrätt. Är du bra på det här med grill (som att du har en) så är de supergoda att grilla också. Men det kanske får vänta tills det blivit lite varmare? Nästa gång hoppas jag att jag har ork att prova det här receptet med veteöl från Gittos mat.

Semlor

Jag bakade semlebullar för några veckor sedan och la i frysen. Så då och då när vi behöver förstärkt fika plockar vi fram och smaskar i oss. I helgen såg det ut så här:

Här i Danmark har de inte semlor, även om jag har hört rykten om en variant med sylt. INTE samma sak.

En kvinna som sjunger i samma kör som jag tycker att det är väldigt trevligt med svenska bakverk och i julas bakade hon lussebullar. Jag får kanske ta och köpa en "Sju sorters kakor" till henne.

Bananer och barnarbete

Många länder har inte en så stark arbetsrättslagstiftning som vi har här i Europa. Med arbetsrättslagstiftning menas alltså lagar och regler om arbetares rätt gentemot arbetsgivaren. Den skyddar oss från att behöva jobba orimligt mycket, till orimligt låg lön eller så att det skadar vår hälsa utan att vi blir av med jobbet. Vi har också rätt att engagera oss fackligt, inte heller detta får oss att bli av med jobbet.

Tyvärr är det inte så här bra i alla länder. Många arbetare svartlistas och förföljs om de försöker engagera sig i fackförbund. De arbetar till pyttelöner och bor i baracker med över 100 människor i samma sovsal. De där sovsalarna får mig att associera till barackerna vi såg i koncentrationslägren. Ibland tvingas barn också att arbeta, för annars kan inte familjen överleva eftersom det är så uselt betalt. Det är dessutom långa arbetsdagar och dålig arbetsmiljö. Jag tycker det låter fruktansvärt.

Många av de länder vi importerar så kallade kolonialvaror ifrån, så som kaffe, kakao, bananer, te och rosor, är sådan här länder, utan egentlig arbetsrättslagstiftning. Det finns dock en organisation som heter Fairtrade som certifierar odlingar där de har bättre villkor. Det är givetvis ingen dans på rosor ändå, men arbetarna har mer att säga till om, garanteras lön och odlaren får rimligt betalt för sin produkt. De främjar också långsiktiga handelsförhållanden, god arbetsmiljö och hållbart odlande. Du kan läsa mer här.

Tycker du att det här låter som ett bättre sätt att producera våra lyxvaror på? Tror du också på alla människors lika värde? Köp rättvisemärkt du också!

Kolla efter märket som är inringat på produkterna nedan!

Kummel och knäböj

Vilken helg! Konstmuseets utställning om detaljer och massor av god mat och dryck.

I går besökte vi mysiga Fishmarket för en mycket god lördagsmiddag. Rekommenderas. God mat, mysig atmosfär och supertrevlig servitris. Mamma och jag åt kummel, medan Johan åt musslor – mums!

Idag har vi gått långpromenad till Kastellet. Efter lunch följde Johan mamma till bussen och jag körde ett pass på gymmet. Sen har vi städat. Så nu sitter vi i soffan, och i alla fall jag är rätt mör.

Apropå gymmet så måste jag jobba på mina knäböj. De är ju en bra övning eftersom den får med så stor del av kroppen, men den kräver både teknik och rörlighet. Tyvärr har jag nog för lite av det sistnämnda och lutar mig framåt allt för mycket under lyftet. En kille på gymmet föreslog att jag skulle köra i Smith-maskinen ett tag först för att öva upp rörlighet och balans – men hur kan jag öva upp balans i en maskin som inte kräver någon balans för att användas? Nä, jag tror på mer stretch och lättare vikter tills övningen sitter som den ska, i enlighet med Styrkelabbets rekommendationer.

Nu ska jag övertala Johan att vi ska poppa popcorn och kolla på melodifestivalen på SVT Play eftersom vi inte kollade igår!

Godis från havet

Kolla vilket roligt godis vi fick av Johans japanska kollegor! Det är typ torkade pilgrimsmusslor och jag tycker det är väldigt gott, även om det kanske inte är 'godis' med våra mått mätt – det är ju inte sött.

Jag hade helt glömt bort att blogga om det här, vilket förklarar varför påsen är mindre än halvfull. Tyvärr är det nog slut snart. Jag får nog gå till den japanska affären inte så långt härifrån och se om jag kan köpa mer.

Lyxiga burgare

I helgen (för det var väl inte förra helgen?) var vi på en lite lyxigare hamburgerrestaurang som inte alls ligger långt ifrån där vi bor: Halifax. Burgarna kostade 130-150:- inkl. potatis och dipp. Det fanns flera olika sorters burgare, bröd, potatis och sås att välja på och både vegetariskt och veganskt alternativ. Dessutom trevliga ekologiska alkoholfria dryckesalternativ. Ölen var från BB vilket också är bra. Trevlig service och helt okej lokal.

Det här är ju betydligt godare och trevligare än snabbmat men absolut ingen lyx. Bra för vardagslyx skulle jag säga. Det finns nog en risk att vi går hit igen – speciellt med tanke på att den närmaste restaurangen ligger mindre än ett kvarter bort.

Nu får jag återgå till studier och jobbsök.

Äntligen rullar!

Så blev det äntligen av att jag gjorde mina sommarrullar! Och gott blev det, mycket tack vare den smaskiga såsen. Det gjorde inget att rispapperna var två år för gamla (de köptes när jag första gången planerade att laga sommarrullar).

Här till höger ser ni alla ingredienserna till fyllningen, utom en – hemgroddade groddar av röda linser. Det är gott med groddar. Klockan tolv: räkor, klockan nio: morötter, klockan sex: gurka, klockan fyra: färsk koriander, i mitten salladslök.
I kastrullen bredvid är det glasnudlar.

Det blev ju inte jättesnyggt med alla men tillräckligt gott för att jag skulle glömma att fota innan vi åt. Tur att det blev en matlåda.  Nästa gång tänker jag prova att köpa mindre rispapper, så blir de nog mer som munsbitar och man behöver inte bita av så många gånger.

Eftersom de är kalla kanske de egentligen passar bäst på sommaren. Jag kan tänka mig att de gör sig som picknickmat.

En restaurang att välja bort

Igår var vi på Det Lille Apotek som är Danmarks äldsta restaurang. Innan har jag hört gott om den både från Johan som varit där med jobbet och från andra men jag har inte haft tillfälle att gå dit tidigare. Det serverar traditionell dansk mat, vilket ju är kul om man har gäster utomlands ifrån med sig. Tyvärr kan jag säga att jag inte är imponerad och kommer nog dra mig för att gå dit igen.

Jag åt en stekt rödspätta med potatis, sparris, räkor och dillsås. Paneringen var tjock och kletig, fisken torr, sparrisen sån där tråkigt sladdrig sak från burk, räkorna var små och smaklösa, gissningsvis även de från burk och potatisen var kokt lite i överkant. Dessutom var servicen långsam trots att det inte var mycket folk i lokalen.

På plussidan får man säga att både deras eget öl och deras kaffe var gott. Men det var ju inte för att dricka kaffe vi gick dit. Ett ställe jag rekommenderar att ni väljer bort, med andra ord.

Johan went to Japan and all you got was this blogginlägg

Min man Johan är just nu i Japan och jag bad honom gästblogga.

Ylva bad mig gästblogga lite om mitt besök i Japan, och för att undvika att det blir en lista "först gjorde jag det här, sen gjorde jag det här" och så vidare, så tänkte jag att det kunde vara lämpligt med ett tema. Så jag funderade lite, tittade igenom mina kamerabilder, och bestämde mig för "mat".

Sushi på Eishi Yamashita. Uppifrån vänster: Lax, yellowtail, tonfisk, makrill,
tioarmad bläckfisk (squid), mussla, shirauo (massor av småfisk), samt sjögurka.

När jag besökte Japan första gången (2006) fick jag upp ögonen för japansk matkultur. Tyvärr kan man inte avnjuta särskilt mycket av den hemma i Skandinavien, förutom sushi, förstås. Och sushi är något som japanerna äter ganska sällan. Vid det här besöket så längtade jag efter riktig japansk sushi -

Tre små aptitretare

för det är faktiskt annorlunda - och jag kastade mig in på den första sushianrättningen jag hittade. Det blev en så kallad kaiten-zushi (roterande sushi), i Danmark känt som Running sushi, det vill säga sushi på löpande band. Man sätter sig vid en bardisk och plockar åt sig det man vill ha, och betalar till sist beroende på tallrikarnas färg. Vi har ju ett favoritställe i Köpenhamn som erbjuder just detta (dock med "ät så mycket du vill"-pris). Sushin på kaiten-zushi-stället i Asakusa var dock snäppet bättre än i Köpenhamn, framför allt smakade det fräschare. När jag berättade på kontoret om detta besök så fnissade de dock lite åt att jag hade varit på kaiten-zushi, dessutom intill en metro-station, det borgar tydligen inte för kvalitet. Så chefen lovade att bjuda ut mig på riktig sushi.

Rå fisk och ris

I fredags var det dags. Vi gick till ett litet men fint sushi-ställe nära universitetet, Eishi Yamashita. Vi fick in varsin tallrik med huvudsakligen nigiri, och det smakade bättre än någon annan sushi jag ätit. Framför allt smakade det väldigt färskt.

Sashimi

Jag hade innan jag åkte hit också hört att det finns många Michelinrestauranger i stan, faktiskt flest i världen (fler än Paris). Det kan ju låta lite dyrt, så jag googlade "cheapest Michelin restaurants Tokyo", och det visade sig att man faktiskt kan få Michelinlunch för runt hundralappen (middag är dock mycket dyrare). I lördags bestämde jag mig för att testa ett av dessa ställen, och jag for till Ginza för att ta en lunch på restaurang Sankame. Menyn var på japanska (och priserna var skrivna med japanska siffror), men efter att ha förklarat att "Nihongo ga wakarimasen" (jag förstår inte japanska), så fick jag veta att jag kunde välja mellan sashimi (rå fisk) och "något annat" (som jag inte förstod vad det var), och beställde sashimi.

Först fick jag tre små aptitretare och sen kom en tallrik med rå fisk och en skål med ris. Sashimin låg i en skål med fint klippt nori (sjögräs), sesamfrö och soja. Till maten serverades varmt te. Efter att jag ätit en stund så insåg de att de serverat mig "något annat", dvs chirashi sushi. Då serverade de mig en ny tallrik, med sashimi, samt en skål misosoppa, men jag fick behålla den felaktigt serverade rätten.

Kockarna på Sankame.

Fisken smakade väldigt fräscht. Laxen smälte i munnen, till och med squiden (som brukar ha några snitt i sig) smakade gott - de hade snittat den mycket tätare än vad som är vanligt på många andra ställen, vilket gjorde att den kändes mindre seg. Sist fick jag någon yoghurt-gelé-liknande mojäng med nykokt jordgubbssylt på toppen. Enkel men god avslutning - jordgubbssylten smakade hemkokt. För detta kalas betalade jag 1500 yen, dvs 120 svenska kronor. En aning mer än en vanlig lunch (man kan få en enkel lunch från 400 yen, men oftast kostar det runt 800-1000 yen), men billigare än de flesta middagar jag ätit. Jag behövde naturligtvis bara betala för en huvudrätt - och att jag fick två huvudrätter gjorde ju att det blev en hyfsat rejäl måltid, men med bara en rätt hade jag nog blivit hungrig igen efter några timmar. Personalen var väldigt trevlig, men kunde ingen engelska. Kockarna såg hela tiden oerhört fokuserade ut. Jag fick sitta vid disken, och på andra sidan var köket, så jag kunde studera väldigt noga vad kockarna höll på med.

Yoghurt-gelé-liknande mojäng
med nykokt jordgubbssylt på toppen

Utöver rå fisk har jag ätit yakiniku, yakitori, udon, soba, osv. Udon eller soba, som är olika tjocka nudlar som antingen äts varma i en soppa eller kalla och doppas i sås (och då får man det varma avkoket att dricka efteråt), är den typiska snabblunchen här. Kryddningen på maten är generellt sett mer subtil än vad jag normalt använder, men det är oftast väldigt gott. I Köpenhamn har vi testat sukiyaki på en japansk restaurang, men det var relativt smaklöst. Det verkar tyvärr som att man måste åka till Japan för att få ta del av riktig japansk mat.

Ett annat intressant fenomen på ett näraliggande område (dryck) är alla dryckesautomater som finns överallt - på trottoaren, i tunnelbanan, utanför butiker, vid museer, på bensinstationer, osv. Men japaner äter/dricker inte när de går - så när de köpt en dricka (vatten, läsk, varmt/kallt kaffe/te, etc.) så ställer de sig vid automaten och dricker upp. Man får lite konstiga blickar om man går och äter/dricker.

Yakiniku

Nu är jag på konferens på ett fint hotell i Hakone, några timmar väster om Tokyo. Hotellet har flera restauranger, med både typisk japansk mat och mer väst-inspirerad mat. På frukosten kan man välja mellan japansk traditionell frukost och västerländsk frukost. Jag har nu testat båda. Den förstnämnda är väldigt god, men för att man ska hålla sig hela dagen (med en relativt liten lunch) så är den västerländska att föredra - mer möjlighet att fylla på kaloridepåerna med "bacon" (stekt skinka), äggröra, våfflor och sylt.

Jag kunde skriva så mycket mer om japansk mat, men det skulle nog bli rätt tråkigt – det roliga är ju att äta. Till mitt eventuella nästa gästblogginlägg så tänkte jag att läsarna kunde få ge mig lite vägledning, och jag kommer kanske att välja något av det ni röstar på i kommentarerna. Ni får gärna föreslå teman själva, men här kommer några från mig: Japansk kultur (och då menar jag inte musik, teater, osv, utan hur folk beter sig), forskningen som jag är här för, hur man tar sig upp i Tokyo Skytree, eller Murakami vs. Japan.

Med andra ord: vill ni höra mer om Johans upplevelser i Japan – skriv en kommentar!

Danska sånger och knäckebröd

Idag har vi haft extrarep med kören och jag har fått vara svenskexpert. Jag har berättat att eko inte uttalas äko, utan, ja, som det uttalas. Jag har även fått bekräfta att ja, vi säger jenom fast det står genom och helig sägs som på danska, och vallhorn... ja, ni vet ju hur det uttalas men det är inte så himla enkelt.

Dessutom har vi sjungit ytterligare några danska julsånger samt en dansk vaggvisa som utspelar sig på en djurpark och där elefanten ska få en negerpojke som skallra. Inte helt pk. Välkommen till Danmark. Vi sjunger några normala sånger också.

Sen har jag bakat superenkelt knäckebröd som smakar popcorn. Min mamma bakade det när jag var hemma för hon hade blivit bjuden på det av en vän och fått receptet. Det är ganska likt det på baksidan av majsmjölspaketen.

Popcorn-knäcke

 2 dl majsmjöl
1 dl solrosfrön
1 dl skalade sesamfrön
0,5 dl linfrö (jag använde krossade)
0,5 tsk salt
0,5 dl rapsolja
flingsalt (eller grovt salt)

1. Rör ihop. Häll på 2,5 dl kokande vatten och rör ihop.

2. Bred ut på plåt med bakplåtspapper. Jag tyckte det var enklast att lägga ytterligare ett bakplåtspapper på och sen platta ut med handen.

3. Markera bitar med t.ex. en slickepott, ca 5x5 cm stora.

4. Strö över saltet (inte för mycket) och grädda i 70 min – 150 grader. Eller kortare, beroende på ugn.


Medan jag var och repade var Johan i Malmö så nu blir det kvällsfika med glögg och hembakat knäcke framför en film. Det känns bra efter en fullspäckad dag med sång och rapportkonstruerande.