Trummisarna intar stan

I helgen är det mycket som händer: Melodifestivalen, semifinal i ishockey och Köpenhamns karneval går av stapeln. Dessutom har jag hört att en stor mängd människor ska springa långt i Göteborg. Här är varken ishockey, mellon eller Göteborgsvarvet några stora begivenheter så jag gissar att karnevalen kommer vara dominerande. Och det hela började redan idag med att en synnerligen högljudd orkester bestående av enbart trummisar traskade omkring i stan.

Tips: Sänk ljudet innan du sätter igång – det var starkt och mobilvideokameran har en sådär mikrofon.

Vi ska nog vara nöjda över att vi har en inplanerad flykt från fältet.

Secondhandbutikstips

På Sølvgade 85 ligger en riktigt fin liten genbrugsbutik som heter Boheme-Hjem. Prefekt när det inte ska vara antikviteter men inte heller IKEA. Prisvärt och säkert möjlighet att fynda. Halva affären står alltid utanför. Ett besök rekommenderas för den 2'nd hand-intresserade köpenhamnsbesökaren.

Våren i Köpenhamn

Vi har haft varmt och vårlig väder ganska många dagar nu här i Köpenhamn men idag var första dagen som det inte kändes kallt i vinden. Jag tog tillfället i akt att kliva av bussen lite tidigare och gå genom några parker på vägen hem. Jag passade också på att fånga lite av våren genom mobilkameran.

Det var jättemånga som var ute och motionerade – joggade, sprang, hoppade, spelade fotboll, skuttade, klättrade i klätterställningar…

Några som grillade, andra bara lågt och tog igen sig i gräset. Det doftade av blommor och solvarmt gräs.






En bit av promenaden gick genom Botaniska trädgården. Den stänger senare nu på sommaren, men inte hur sent som helst. Det tänkte inte jag på. Eller vad klockan var, så jag traskar in i parken och när jag kommer till andra änden och ska gå ut, så är den stängt och låst. 18.15. De stänger 18.00. Som tur var, var inte staketet högre än att jag kunde klättra över utan allt för mycket besvär.

Kulturskillander i tidningen

I en av Danmarks stora dagstidningar, Politiken, har det de senaste dagarna varit flera artiklar om svenskar och danskar – likheter och skillnader.

Först ut var en artikelserie om att många butiksanställda i Danmark är svenskar och hur de upplever de danska kunderna som otrevliga och stökiga. Du kan läsa här och här och passa på att öva danskan lite på samma gång.

Jag har ju själv jobbat inom ett serviceyrke i Danmark, men inte i Sverige, så det vore orättvist av mig att säga att danskar är otrevliga. När jag har jobbat har det ofta varit väldigt mycket turister också. När jag har talat med svenskar som är anställda i butiker här i Danmark förmedlar de dock samma bild som Politiken. I artikeln finns några svar på varför – de har faktiskt pratat med forskare!

Så idag hade de en artikel en studie om reklam i de nordiska länderna, där artikeln främst behandlade skillanderna mellan reklam i Sverige och Danmark. Läs den här. Slutsats: Svenskarna är sofistikerade och kräver visst mått av intelligens och finess för att uppskatta en reklam medan danskarna älskar plumpa skämt och kiss och bajs-humor (i artikeln kallat 'latrinære' humor). Eventuellt har de formulerat sig något mer nyanserat och mindre partiskt i artikeln.

Att danskar inte tar så allvarligt på saker och ting är något jag ofta upplever som bristande medkänsla och en idé om att ens eget nöje går före andras rätt att inte bli förnedrade eller trampade på. Så i kören har vi gjort några skämtstycken kallade "Announcements" men översatta till danska där vi bland annat sjunger att oledsagade småbarn inte får vistas på konserten utan skriftlig tillåtelse av kompositören. Vidare utlovas att dessa barn kommer att bortföras och möjligtvis destrueras. Jag är inte säker på om det hade gått hem i Sverige på en i övrigt seriös konsert med 1900-talskörmusik. Vad tror ni?

Jag tycker i vilket fall att det är intressant att läsa jämförelser av våra respektive kulturer och inser själv hur svensk jag är när det gäller många saker. Fast GP:s "rapporterande" om "supandet" på Chalmers blev ju något löjligt när en bor i ett land där det normala är att alla arbetsplatser har en ölkyl och där det dricks öl tillsammans varje fredag.

Är du dum på riktigt?

En gång i veckan får vi en gratistidning som heter CityAvisen. Den delas ut till alla i vårt område och i varje nummer finns en text om en av gatorna här. I detta nummer stod det om Krystalgade där synagogan ligger. Så här står det:

"'Velkommen i Guds navn' står der med guldbogstaver på hebraisk på gaveln. Javel. Ska man så kunne læse hebraisk for at være velkommen?"

Jag vet inte om den här journalisten är dum eller om hen försöker vara lustig. Jag tyckte inte det var speciellt lustigt, men kan hen verkligen inte komma på någon annan anledning till att det står på hebreiska?

Muslimskt museum och middag på Madklubben

I helgen är min far här och hälsar på, så nu är det dags för turistattraktioner och resturantrecensioner igen.

I går besökte vi Davids samling och då främst deras utställning av muslimska konstföremål, både religiösa och sekulära föremål från den del av världen där islam är den främsta religionen.

Det var en väldigt fin utställning men stor, och speciellt med den skumma belysningen som var, troligen för att skydda föremålen, så blev vi lite trötta och orkade bara tre fjärdedelar. Entrén var i alla fall gratis och ett besök kan rekommenderas för den som är intresserad av att få veta mer om muslimsk kultur och dess konstföremål. Vi lärde oss om arabisk kalligrafi, restriktioner kring avbildning och hur konsten utvecklats åt andra håll.

På kvällen besökte vi restaurangen Madklubben bistro de lux. Johan och jag har varit där tidigare och det var lika bra som vi mindes. God mat, trevlig service och mycket prisvärt. Far verkade också mycket nöjd.

Givetvis glömde jag fotografera förrätten, men vi åt en kalvterrin med bland annat bränd pärllök till.

Huvudrätt och efterrätt lyckades jag däremot fånga på bild. Till vänster är en griskind – väldigt mör och med utsökta tillbehör. Till högre tre sorters ostar med knäckebröd – avnjöts med ett glas portvin.

Letar du en prisvärd Köpenhamnsrestaurang där du kan avnjuta god mat i en avslappnad miljö så kan vi rekommendera den här.

Inte ett zoo

Här om kvällen var jag ute på en promenad och passerade då gatorna med lite lustiga namn – Har-, Älg-, Delfin- och Krokodilgatan. Det känns ju som ett nybyggt kvarter i en villaförort där namnförslagen tryter och det känns fint att attrahera barnfamiljer. De här kvarteren bebyggdes dock på 1600-talet och det är också då namnen är ifrån.

Givetvis har området byggts om flera gånger och flera av de ursprungliga namnen har försvunnit, t.ex Bjørnegade och Kaninstræde är delar av Fredericiagade. De här finns i alla fall kvar och jag tycker det är rätt charmigt. Jag kan dock tänka att folket på 1600-talet inte hade en aning vad en delfin var.


Källa: Sällskapet för Köpenhamns historia.

Utflykt med utsikt

Idag var det strålande sol och många plusgrader (säkert åtta stycken) här i Köpenhamn. Vi misstänker starkt att detta är ett aprilskämt från vädret som säger: "Nu kommer våren!" och sen i morgon: "April, april! Gick ni på den lätta?" och då bjuder på snålblåst, snöglopp och nollgradigt igen.

Vi tog i alla fall chansen att gå ut på en promenad. Hela vägen till Christianshavn och Vor Frelseres Kirke gick vi. Väl där fortsatte vi upp i kyrktornet, på vars utsida det finns en trappa (se bild nedan till vänster), vilket ger fantastisk utsikt (se bild nedan till höger) och rätt mycket kill i magen (ej fotograferbart).


Speciellt en klar dag som den här var det en trevlig utflykt som jag kan rekommendera vid ett Köpenhamnsbesök. Det fanns även några skyltar uppsatta som indikerade vad för uppstickande byggnader som syntes, så att en kan orientera sig. På kyrkans hemsida kan du finna mer information om öppettider, priser o. dyl.

Restaurant Bror

I kväll har vi varit på nyöppnade Restaurant Bror. Eller egentligen hade de 'beta Bror' idag, och efter middagen fick vi ett glas bubbel och komma in i köket och snacka med kockarna. Bror ligger alldeles i närheten där vi bor och drivs av en skolkamrat till Johan, som tidigare har jobbat på stjärnkrogen Noma.

Stilen, inredningsmässigt, var 60-talsinspirerad, med udda mormorsporslin. Det kändes hemtrevligt och avslappnad. Den atmosfären hjälptes givetvis upp av den personliga servicen. Lokalen är i två våningar med köket på den övre. Restaurangen har trappor och entrén är på en halvvåning och restaurangen är därför inte tillgänglig för rullstolsburna. I övrigt är lokalen mycket trevlig.

Så till maten. Vi åt dagens fyrarätters meny, som bestod av av gädda med tall och grillad gurka, sedan hälleflundra med syltad lök och sjögräs vilken var min favorit. Huvudrätten var kyckling med grillad purjo och valnötssås och efterrätten var en kräm av svartrot serverad med svartvinbärsgranulat.

Vi uppskattade kombinationen av en avslappnad atmosfär och mer experimentell matlagning. Det här är redan en bra restaurang på många nivåer, men det klart att efter bara några dagars öppethållande finns det utvecklingspotential och det ska bli spännande att gå hit igen.

Industriromantik

Jag har något av en förkärlek för tåg och är så där industriromantisk kring tågstationer, inte minst de fula. De här bilderna är tagna på Nørreport igår på väg till körkonserten.

De får mig att tänka på boken Metro 2033 av Dmitry Glukhovsky. Undra just hur det skulle kännas att bo där.

Mat från havets botten

I går besökte jag och Johan restaurangen Evita Peron för att äta deras Titanicmeny. Det är alltså den meny som serverades i första klass ombord på fartyget Titanic för 100 år sedan.

Restaurangen är ett Argentinskt steak house i 30-talsstil, och den ligger inte så långt ifrån oss. Samma gata faktiskt, fast i andra änden nästan borta vid bion Palads.

Vi tycker ju båda om god och spännande mat så det var ganska givet att vi skulle gå hit. Restaurangen var mysig med live-jazzband senare på kvällen. Trots dålig belysning och dito kamera (mobilkamera) har jag försökt fota maten för att kunna visa er.

Först kom en första förrätt. Enligt menyn är detta Hors d ́ouvres, Oysters, Consommé Olga och Vegetable Marrow Farci.

Från höger: Gratinerat ostron, potatisfylld minipaprika och två canapéer, en med getostkräm och äpple och den andra med typ skagenröra, räka och friterad dill.

Dessutom serverades en soppa (högst upp) med bland annat gurka och tryffel.

Den andra förrätten bestod av kött. Närmare bestämt, från vänster: Pocherad lax med bearnaisesås, kycklingklubba med svampsås av kantarell och karl-johan, Lamm i mintsås och slutligen oxfilé med gåslever och kronärtskocka.


Sedan kom huvudrätten. Nederst till vänster syns duva på krasse, ovan den en entrecôte (supermör!) med "Chateau Potatoe", i mitten kokt ris med sparris och saffranssås. Nederst till höger rostad anka med äpple och ovan den en paté av gåslever. På den mindre tallriken ovanför ses tillbehören: stuvade morötter, gröna ärtor och kokt potatis. Till det här drack vi ett jättegott rött, kaliforniskt vin som hetta Avalon.

Slutligen kom desserten. Från höger: vanilj eclairs med choklad, supersmaskig fransk vaniljglass, chokladbomb även känd som waldorf-pudding och slutligen persikor i likörgelé.

Det hela smakade väldigt bra. Och roligt att få prova så många olika sorters mat, som i alla fall jag inte ätit innan, duva till exempel. Dessutom fick jag min första hemlagade bearnaisesås och kan nu kanske förstå varför folk uppskattar den, även om jag fortfarande har lite svårt för dragonen.

Movember månad

Idag börjar november. Eller Movember som vissa vill kalla det. Det är för att öka kunskapen om prostatacancer och för att göra det uppmanas alla män att odla mustasch. Det företag som kör bussarna i Köpenhamn heter Movia och har också engagerat sig i kampanjen. Därför ser flera av deras bussar ut så här numera:

(Bilden har jag hittat här, eftersom min mobilkamera har svikit mig.)

När vi ändå är igång kan vi passa på att lära oss att mustasch heter overskæg på danska. Dessutom hoppas jag att den här kampanjen får bättre uttryck än kryptiska statusar på facebook och de ohyggligt fula armband som säljs här i Danmark till förmån för att stötta bröstcancerforskningen (jag hittar tyvärr ingen bild).

Tycker man att den här kampanjen är töntig eller ska du odla? Julia Skott skriver om problematiken kring de här kampanjerna.

Studiebesök hos Metro

Idag var vi på studiebesök på Metro i Köpenhamn. Det var mycket bättre än det förra studiebesöket! Tyvärr hade jag strul med mobilen så det blev inga foton.

Först vi fick en lätt lunch (!) och sen var det föreläsning av ett företag som heter Atkins och som gör infrastruktur, bland annat järnväg. De pratade om elektrifiering av järnväg och olika system för detta. Det var rätt intressant och den som talade först framhöll Sveriges goda exempel att elektrifiera hela järnvägsnätet fort och för länge sedan. Danmark har ju fortfarande en bit kvar när det gäller det där.

Efter föreläsningen gick vi till Metron som hade sin verksamhet inte så långt därifrån. Metron här i Köpenhamn är förarlös, vilket givetvis gör det extra intressant. Väl där blev vi visade runt i verkstaden där de gör service på tågen. Sen fick vi gå ombord på ett av tågen som stod uppställt och vår guide visade och berättade om deras löpande verksamhet och hur de hanterar avvikelser. Bland annat visade han hur de gör ifall tågen behöver köras manuellt och vilka olika varianter det finns. Det är samma företag som har levererat det systemet som har levererat spårvagnarna till Göteborg – Ansaldo. Det har varit en del försenade leveranser här med men som jag förstod det har det fungerat rätt bra här sen tågen väl hade levererats.

  Att åka med Köpenhamns förarlösa tunnebana, utanför stadskärnan (där det inte är tunnel)
Sen fick vi gå in och kika på centralen där tågen övervakas och till viss del styrs. Vi fick tyvärr inte gå in i kommandocentralen, vilket kanske är tur för alla metropassagerares säkerhet, men vi fick kika in genom ett fönster. Där fanns fyra eller fem olika personer på plats dygnet runt. Vi fick också ställa frågor och vår guide var mycket öppen med vilka och hur många olyckor och tillbud som sker. Säkerhetsaspekten är ju givetvis viktig när man håller på med sådan här högriskverksamhet bland allmänheten och det är ännu inte så många metrolinjer i världen som är förarlösa, så det var intressant att höra om. På det stora hela var det ett mycket spännande och roligt studiebesök, och jag hoppas att vårt sista studiebesök blir lika bra. Det blir om två veckor och då ska vi till Centralized Operations Control centres. Jag har ingen aning om vad det är, men det lär jag väl märka. Jag gissar att det har med järnvägar att göra.

Höstläsning och konstiga korvar

Idag hade vi den första riktigt kyliga morgonen och alla träden står i brand. Så här fint kan det bli när solen skiner.

Det är så himla skönt med helg nu. Och det är skönt när man slipper åka på helgen. Jag har nu läst ut Murakamis 1Q84 första boken. Den var rätt spännande men hade sina dåliga sidor. Den är ändå ganska malande i sin berättarstil samtidigt som mycket ses med den klassiska 'manliga blicken', trots att jag inte vet om Murakami själv är medveten om detta. Jag tänkte läsa de två följande men det är okej att vänta tills Johan är klar. Men berättelsen i sig är intressant och boken är rätt mysig att kura upp sig i soffan med, gärna tillsammans med ett glas whisky. Det tål den. Den lämnar inte så mycket utrymme för funderingar.

Apropå saker som får ett att börja fundera så tog jag det här fotot på joggingturen i onsdags. Varför är det en sak formad som en jättelik varmkorv i en av sjöarna?

Butiksbubbel

Johans föräldrar är här och hälsar på men jag har suttit inne och pluggat hela dagen inför min munta på måndag. Vid fem-snåret lyckades jag dock slita mig en liten stund och Johan och jag gick ned till klädbutiken som just öppnat på entréplanet i vårt hus. De hade preimär idag och bjöd på bubbel.

Kulturnatt på museet

Så här var det på kulturnatta på Johans jobb, geologiska museet i fredags. På museet arbetar både geologer och astronomer. De geologerna som är associerade med samma grupp som Johan är typ rymdgeologer och tittar på meteoriter. Det var jättemånga som kom och var intresserade. Kul!

Astronomerna hade fått tid att observera med Nordiska Optiska Teleskopet på La Palma i direktsändning vid tio. Först hade de lite problem med för hög luftfuktighet så att de inte kunde börja observera, men som tur var så ledde det bara till en försening och inte till helt inställda observationer. Här visar och förklarar Johan vad de ser. Det skulle kunna vara en bild av en galax, som de observerat med några olika filter och sedan monterat ihop till en bild.

Helt nyligen har museet köp en meteorit från Mars och det hade stått om den i tidningen. Så den var en publikmagnet. Men många blev nog lite besvikna av av storleken. Här på bilden kan ni se stenen, några besökare och två av Johans kollegor.

Marsmeteoriten är alltså det som är precis bredvid axeln på personen i blå jackan. Men det var intressant att höra geologerna berätta om hur man hittade, identifierade och undersökte rymdstenarna.

Vi har också fått lära oss att dimma och nebulosa är samma ord på danska – tåge [tåå]. Praktiskt, va?

Körkonserter

Idag är det Johans födelsedag – grattis till honom – så jag har varit uppe i ottan (klockan sju) och monterat tårta, fixat frukost och sjungit. I kväll är det kulturnatta i Köpenhamn så födelsedagsbarnet får jobba till midnatt med att visa upp forskningen för allmänheten.

Ikväll ska det sjungas konsert. Det är min första konsert med nya kören och det är Rachmaninov som gäller. Över en timme rysk högkyrklig musik. På ryska. Man kan tycka att det kan ta en del tid i anspråk att studera in ett sådant verk, speciellt med text på ett språk vi inte är så välbekanta med. Vi har haft sju repetitioner à tre timmar. Tyvärr har vi inte nått till den musikaliska nivån som jag skulle önska för att det ska kännas bra och jag ska vara stolt. Kören känns inte riktigt samsjungen, vi känner oss inte riktigt hemma i musiken och det blir mer sjunga och fundera på nästa text och ton istället för att göra musik. Synd. För det är inte en dålig kör. Bara för lite övningstid – hemma och/eller tillsammans. Eller är det engagemang som saknas? Det får tiden utvisa.

I Göteborg är det också kulturnatta. Och på söndag sjunger Chalmers Manskör konsert Universitetsaulan vid Vasaplatsen kl 17:00. De sjunger En fjällfärd av W. Peterson-Berger och har med sig både kvartetten DEO och musiker från Göteborgs symfoniker. Jag tror det kommer bli grymt. Om du har möjlighet att gå – gör det! I vilket fall ska du klicka på DEO-länken.

Botanisk söndagsprommenad

Idag gick vi ut på en promenad på eftermiddagen. För en gång skull var vi ute i så pass god tid att Botaniska trädgården inte hade hunnit stänga. De har nyligen öppnat igen efter en större renovering.


Det har blivit jättefint och de har bland annat anlagt en stenträdgård. Vi besökte dessutom växthusen med både varmare och kallare delar. I en av de varmare delarna hade de också massor av vackra fjärilar. Tyvärr hittade vi ingen skylt som sa vilken sort det var.


Slutligen besökte vi valutställningen. Den har varit öppen sedan i maj och stänger igen om bara någon vecka så det var lite av sista chansen nu. Där hade de valskelett från olika sorters valar, ett jättelikt (250 kg enligt skylten) valhjärta i formalin – blä – och flera bilder och berättelser om hur människor har betraktat valen genom tiderna.

Så vandrade vi sakteliga hemåt i höstsolen.

Modernt från olika tider

Många tycker att Köpenhamn är en vacker stad. För en husälskare som mig finns det många vackra byggnader att titta på och förundras över – både nya och gamla. Och det är en del av charmen och styrkan i Köpenhamn. De låter de vackra gamla byggnaderna finnas kvar men bygger nytt i modern stil, där dagens arkitekter får ta ut svängarna. De är som att de inser att de gamla byggnaderna var moderna när de var nya. Det gamla och det nya får ofta mötas, inte bara i samma kvarter utan också i samma byggnad. Här på bilderna kan ni se två exempel.

På den översta bilden ses ett hus som ligger vid Nørreport, inte så långt hemifrån oss. Jag vet inte vad de har för verksamhet där, men det syns i alla fall tydligt att de översta våningarna är tillbyggda ett bra tag efter husets ursprungliga uppförande. Men det nybyggda är inte ett misslyckat kamouflage-försök utan sticker kaxigt ut hakan. Lyckat säger jag.

På den andra bilden syns det kungliga biblioteket. Det stora svarta är nytillbyggt och den gula byggnaden som kan ses där bakom är den äldre delen. Här blir den nya delen ganska dominant på grund av sin mörka färg, men återigen har man inte försökt att dölja det gamla, inte heller dölja att man byggt till. Jag tycker att de har lyckats bra med övergången även på insidan.

Detta tycker jag något att fler kan ta efter danskarna – både gamla och nya byggnader kan vara väldigt vackra och intressanta om de bara får lov till det, om än på så olika sätt. Var tid har sin stil.

Konst i flera exemplar

Nu har vi, jag och Hannah alltså, kommit hem efter en tur till Statens museum for Kunst, Köpenhamns konstmuseum alltså. Vi gick först till deras tillfälliga utställning med verk av Henri Matisse. Vi lånade iPods med ljudguide i, det ingick i inträdespriset, och det var bra. Då kunde man lyssna samtidigt som man tittade på verket istället för att stå och läsa på en liten skylt. De hade inte talat in om alla verken, men de flesta, och den fanns både på danska och engelska. Mycket bra och tydlig danska – jag körde på den versionen.

En av de stora sakerna de byggt hela utställningen kring var att visa flera versioner av samma bild. Ett exempel kan ni se nedan. Bilden är kopierad från museets hemsida. Den till höger är den senaste versionen, en mer avskalad version. Den har också en helt annan stämning. Han verkade gärna vilja stilisera och ta bort allt onödigt, allt som inte var huvudmotivet. Vad han har gjort med den hukade kvinnans rumpa på den högra bilden, är dock oklart. Kryper den iväg av sig själv?

Något som vi noterade och uppskattade var hur han har behandlat ljuset. Som i de två översta bilderna i inlägget där kvällssolen lyser på fasaden utanför fönstret, eller hur solstrimmorna letar sig in i rummet.Vi kan konstaterar att detta i de flesta fall inte är konst vi skulle vilja sätta upp på våra egna väggar, eller uppskattar speciellt mycket alls, men det är intressant att se hur konstnären experimenterar med olika stilar och uttryck och hur ett verk har växt fram.