En sak som jag noterat, främst i radionyheterna och jag misstänker att det är utbrett främst bland (fördomsvarning) stockholmare, är att byta ut ett 'n'-ljud mot ett 'ng'-ljud i vissa ord. Okej, jag har inte bara noterat utan tokstört mig på det. Därför kommer här en liten skola.
Det heter finaNs, inte finangs,
det heter alliaNs, inte alliangs,
det heter balaNs, inte balangs,
det heter konkurraNs, inte konkurrangs,
det heter toleraNs, inte tolerangs,
det heter konferaNs, inte konferangs.
När vi ändå håller på:
Det heter egentligen, inte egengkligen.
Varsågod för lektionen!
Vem är det som bestämmer hur något ska uttalas? Det här med att ord ska uttalas som de stavas är ett modernt påfund. Förr skiljde sig talspråk och uttal betydligt mer från stavning och skriftspråk.
SvaraRaderaKolla gärna avsnitt 6 av Värsta språket:
http://www.oppetarkiv.se/video/1131377/varsta-spraket-sasong-2-avsnitt-6-av-8
Nej, jag är ju tyvärr inte utsedd till uttalsdiktator än. Tur för er andra kanske. Då kan mina åsikter stanna som ett, möjligtvis irriterande men än dock, blogginlägg och inte upphöjas till lag.
RaderaJag kan normalt tycka att det är charmigt med dialekter, men just det här n->ng är något jag hakar upp mig på varje gång. Mest mitt problem kanske, men nu vet ni hur ni på ett säkert sätt kan få mig att tappa fokus.
Anledningen till att det ibland blir ng är att det är där tungan befinner sig vid ett a. Långt bak.
SvaraRaderaJag vet inte vad du gör med din tunga, men min ligger bara ner, helt platt när jag säger a. Ska jag sedan säga n eller ng får jag höja främre eller bakre delen. Men andra kanske gör annorlunda?
RaderaEtt ord jag stör mig på är folk uttalar "strategi". Jag säger inte ett hårt G utan ett ljud som påminner om SKI (tänk skidor - beroende på dialekt förstås). Det kan givetvis vara så att jag lärt mig fel...
SvaraRaderaJag säger som du. Jag gissar att vi har inspirerats av det franska uttalet.
Radera