Vi ägnade oss främst åt att lyssna på musiken och inte att fota, så jag har inte så mycket mer att bjuda på än den här bilden från öppningslåten. Sydsvenskan har fler. De står som i en liten replokal med massor av planscher på väggarna och lysrör i taket. Sedan så faller skynket och ljusdesignern fick gå bananas. Det var en riktigt bra show – och ljusdesignerna hade verkligen fått fritt spelrum. Kent levererar som vanligt med en skön blandning av gammalt och nytt. Mycket bra. Alla detaljer med låtlistor och sånt finns så klart på Kent-forumet för er som är intresserade.
Upptatering: Jag glömde ju skriva att det kom konfetti också! Sista låten – konfetti! Awesome!
Jag måste också skriva att jag är en sjukt otacksam konsertbesökare. Jag gillar att bara stå där och låta musiken och upplevelsen välla över mig. Dessutom är jag osvänging. Så när andra står och hopp med armarna i luften så gungar jag på sin höjd någon centimeter åt varje sida. Tur att inte alla är som jag.
Efteråt flydde vi landet och tog en öl på Bishops. Eller jag tog en öl (Mazarin från Omnipollo). Carro drack cider och Johan tog två. Det var en bra avslutning på en lång dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar