Hejdå bloggen!

Nu lämnar jag Köpenhamn och Danmark för att flytta tillbaka till Göteborg. Tack för att ni läst och engagerat er! Kram!

Bryggeribesök

Idag är det Danmarks nationaldag, eller grundlovsdag som det heter här, så vi firade med att äta lunch på Dalle Valle. Okej, kanske mer för att vi inte orkade laga mat och för att vi fått en rabattkupong med ät två betala för en på lunchbuffen. Så vi testade den. Den kostade 69:- och var prisvärd. Hittar du inget roligare en lunch i Köpenhamn så kan du absolut hoppa in här utan att tycka synd om dig själv.

På kvällen var det dags att äntligen använda en av våra bröllopspresenter (närmare ett år efter att vi gift oss). Vi var på guidad tur med provsmakning på Skovlyst Bryggeri och åt även middag i deras restaurang efteråt, eftersom vi inte kommer ha så mycket tid att fira på söndag när det faktiskt är vår ettåriga bröllopsdag på riktigt. Det var väldigt gott och trevligt.

Nu sitter vi här – onyktra, trötta och mätta – och kommer snart att stupa i säng. God natt.

Mina bara sommarben

I dag har det mesta av ångesten och självhatet släppt och jag är åter en person som ser ljust på framtiden. Igår firade vi att terminen var slut med jordgubbar och bubbel.

Just nu sitter jag här med en kopp kaffe och en bit rulltårta med blåbärssylt och filosoferar. På förmiddagen var jag och lämnade tillbaka mina arbetskläder på BK och efter lunch blir det till att gå några ärenden.

Jag har shorts på mig idag och tittar ner på mina bara sommarben. Det är hår på dem för att jag inte har tagit bort det och jag inser att vissa anser att min prioritering av min tid är ett politiskt ställningstagande. Så pass att jag valde att raka dem till mitt "det är din dag du får precis som du vill"-bröllop för någon annans skull. Vem? Samhällsidealen. Bläh.

Det är så härligt att känna håret fladdra i vinden, speciellt när jag cyklar.

Oavsett om du gillar eller inte gillar din kroppsbehåring hoppas jag att du får ha din åsikt ifred hela sommaren!

Hejdå DTU

Känner mig som världens sämsta student idag. Eller bara världens sämsta. Jag har haft mina två sista muntor för terminen och, visst, jag blev godkänd men med de kunskaper jag hade är jag mycket besviken på mig själv. Jag har aldrig bivit godkänd under min kandidat med så här dålig presation. Det är givetvis skönt att jag slipper göra om det men rysligt besviken på mig själv. Med andra ord: det gick inte lika bra som förra terminen. Jag kan analysera och ångra mig hur mycket jag vill. Jag önskar att jag hade lärt mig mer.

På måndag börjar jag nytt jobb och det är mycket som ska grejas med innan dess – student och flytt bland annat. Det är dags att gå vidare. Gjort är gjort.

Efter tentan gick jag och han jag samarbetat med under kursen till skolans café och drack en öl. För att fira eller glömma – oklart. Skönt att få en liten stund med skitsnack i alla fall.

Så kommer lättnaden. Inget mer att göra. Det finns inget mer att göra. Jag och den här terminen har gjort slut. Ja, till och med jag och DTU har gjort slut. Vi är historia. Tack för den här tiden, nu går jag.

Ostfondue

Jag hade ju lovat att blogga om ostfondue, så här kommer det:

Ostfondue är en fantastisk uppfinning. Vitt vin, vitlök och ost blandas samman till en seg sås. I den doppas sedan ett inte allt för mörkt och gärna fluffigt bröd i bitar. Detta ätes sedan och kallas middag. Och eftersom det ändå är vin i maten, men liksom inte en hel flaska, så finns den en bra ursäkt att dricka upp resten till maten. Med andra ord: Det här är perfekt social comfort food.

Vi hade ju dessutom lyckats ragga upp en äkta schweizare som hade med sig rätt sorts ost och som visade oss hur en skulle göra. Det blev en mycket trevlig kväll, om än inte så lång eftersom vi alla var jättetrötta.

Det går mot ett avslut

Snart är mitt år som utbytesstudent slut. På måndag har jag mina sista tentor och på torsdag åker jag hem till Sverige för att på måndag börja sommarjobba i Göteborg. Det betyder också slut på bloggandet. Den här bloggen hade som syfte att dokumentera mitt år som utbytesstudent och när jag inte längre är utbytesstudent faller konceptet en aning.

Det har varit roligt att blogga men för tillfället känner jag mig något mätt på just dagboksbloggandet. I största allmänhet känner jag mig rätt färdig. Färdig med terminen, färdig på DTU, färdig med Danmark. I alla fall för den här gången. Som vanligt blir jag mentalt färdig innan det är klart och jag går omkring som en osalig ande och väntar på att de sista examinationerna ska klaras av. Jag kommer att blogga även de sista dagarna här i Köpenhamn men kände att jag ville förvarna om att det går mot sitt slut.

Jag längtar hem till ett sammanhang som jag känner så väl att jag har tolkningsföreträde. Men jag åker hem med massor av nya lärdomar, och då menar jag inte bara det jag har fått betyg i. Jag är mycket glad och tacksam för att jag har fått den här möjligheten och rekommenderar alla som har möjlighet att åka som utbytesstudenter under sin utbildning.

Jag kanske återkommer till bloggandet igen. Det är ett bra sätt för mig att öva sig på att uttrycka mig i skrift på svenska. Och för att tillfredsställa mitt uppmärksamhetsbehov. Men kanske inte i dagboksformen. Jag tror att det får vila lite så ser jag var det hamnar.

Tack till alla som har läst och tack för alla kommentarer! Nu ska vi äta ostfondue. Jag återkommer med rapport.

Min senaste seriebesatthet

Min senaste besatthet gällande TV-serier är Dexter. TV-serien om en seriemördare jobbar på ett lab inom polisen och som mördar andra mördare, för att på något sätt rättfärdiga sitt dödande.

Dexter är förvisso man, det hela utspelar sig i en mansdominerad polisbranch och vid första anblicken verkar kvinnorna i serien främst vara flickvänner, systrar, döttrar. Men Dexters syster, Debora, är också hans kollega och hon är en riktigt cool person. Trots alla som vill trycka ner henne står hon på sig och gör det hon anser är rätt. Men hon sliter, både med bekräftelsen hon söker hos sin döde far och sina chefer. Hård kompromiss som gör henne intressant och mänsklig. Även andra kvinnor i serien tillåts ha en personlighet, även om det på brottslingsfroten är något underrepresenterat.

Vidare finns en god representation av icke-vita. Främst personer från Latinamerika, eftersom det utspelar sig i Miami, men inte bara som skurkar utan som chefer, medarbetare, offer, polare, vittnen, och ja, skurkar också.

Nu är det knappast någon drömvärld där alla är jämlika och sexism och rasism är utraderat, men det är inte något som genomsyrar hela serien och ses som normalt. Vissa i serien är sexister som gillar att gå på strippklubb men får liksom stå för dem och inget de hyllas för. Jag tycker att Dexter lyckas ta upp det på ett bra sätt.

Så, nu är vi klara med att diskutera representationen av majoriteter i världen som är minoriteter i västerländsk kultur. Låt oss gå in på dramaturgin. Jag tycker att serien har fina crescendon och diminuendon både över varje avsnitt men också över varje säsong. Att de, till skillnad från i många andra brottslösande TV-serier, har flera parallella fall, där vissa är sammakopplade och det tar en hel säsong att lösa det. Givetvis är det alltid en seriemördare, men alltid med olika twist. Viss omsättning på karaktärerna är också ett plus.

Dexter är inte en haha-rolig TV-serie men det har en skön svärta, intressanta karaktärer och en fin spänning i moralen. Sa jag att jag var helt såld?