Hur kunde syslöjd vara så svårt?

När jag gick i grundskolan hade jag, som alla andra, ämnet syslöjd. Jag fick dock aldrig något riktigt grepp om det där med att sy, det var hemskt krångligt och blev lätt väldigt fel. Fröken (för det var alltid en fröken, jag har nog avverkat en tre-fyra stycken) var tvungen att handleda varje steg. Så snart jag fick möjlighet att välja blev det träslöjd.

Mormors symaskin och syskrin

Hemma hade jag en mormor som jobbat som sömmerska åt fina folket i Stockholm på, jag gissar (mamma kan säkert rätta mig), slutet av 30- början av 40-talet. Så där trollades både vackra och praktiska kläder fram på beställning. Måttsytt och allt. Därför hade jag inte heller hemifrån något behov av att lära mig sy. Dessutom verkade det ju hemskt krångligt.


Jag har många vänner som syr, och det bra. Allt från kuddvar till balklänningar. Men jag var inte en sån som sydde, alldeles för svårt för mig. Låg- och mellanstadiets syslöjdslektioner var hela min erfarenhet av sömnad.

Supersnygga mobilfodral som jag sytt

Så i vintras, tror jag det var, tog jag tag i det där. Hur svårt kunde det vara? Jag kan löda ihop en fungerande förstäkarkrets nog måste jag väl kunna hantera en symaskin. Nu lever inte min mormor längre och jag fick låna hennes symaskin av mamma, en Singer från -88. Ur gömmorna plockades överblivet gardintyg (jag lät mamma sy gardinerna den gången) och så började jag. Ja, först skulle ju maskinen träs men med lite hjälp från en som läst lite mer syslöjd (Johan) och några videor på youtube löste det sig. Kika på mönster, klippa tyg, sy sicksack och raksöm… sy i en knapp, sy ett knapphål… swosch, swosch! Det var inte svårt alls!

Mobilfickan i mina träningsbyxor

Nu har jag sytt ett antal olika småprylar – löpare, mobiltelefonfodral och ytterkrukor. Det blir sällan perfekt, men det blir tillräckligt bra för att användas och jag är mig något varje gång. (Ett av mina bästa tips är att inte sy när man är trött och hungrig.) Vad gjorde de i syslöjden egentligen? Hur kunde de få det att verka så svårt? Jag förstår inte. Idag har jag uppdaterat mina joggingbyxor med en hållare för mobiltelefonen, som används för musik och tidtagning när jag är ute och springer. Perfekt!

Det primära syftet med det här inlägget var att skriva om hur roligt det har blivit med "syslöjd" nu. Men jag tänker också på hur det säkert är så här för många i andra ämnen än just syslöjd. Det kanske inte finns något stort intresse för ämnet hemma och man hittar helt enkelt inte riktigt rätt. Matematik är väl ett klassiskt exempel. Ja, som individ klarar man sig nog utan varken så mycket matematik eller syslöjd, men varför ska man göra det när öppnar sig så många fler möjligheter när man kan?