För det första ska jag säga att jag har träffat väldigt få sverigededemokrater utanför internet, ansikte mot ansikte, och diskuterat politik. Oftast när jag hör någon företrädare eller sympatisör för partiet uttala sig vill jag bara säga "Öh, nej. Jag håller inte med" och tyst tänker jag att personen är ett spån. Jag inser ju att det är till stor del för att de grunder vi bygger vår uppfattning på är så fundamentalt olika, jag tror inte att den debatt skulle vara givande för mig. Men det är ju inte genom att vi låter dem stå oemotsagda som vi övertygar de som lyssnar på SD att hålla med oss istället.
Så nu tog jag mig tid att läsa de här skrifterna (utgivna av Stiftelsen Expo), jag bor ändå i ett land där den nationella motsvarigheten till SD har varit stödparti till regeringen. Jag tycker skrifterna är bra, ofta sakliga och med viss sifferexercis. Jag kan dock inte göra mig av med känslan att det är att sparka in öppna dörrar. Nej, Sverige har ingen massinvandring, nej, att ta emot invandrare ökar inte arbetslösheten och Finland är inte ett bra exempel, nej, vi tar inte emot flyktingar för att tjäna pengar och er definition av 'svenskhet' är luddig, oanvändbar och intetsägande. Orka.
Jag hoppas ändå att jag ska palla ta en kortare debatt nästa gång jag stöter ihop med en SD-sympatisör eller motsvarande och inte bara avfärda henom som en sådan där chokladdryck på glasflaska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar