Woho! Jag tränar!

Ända sedan jag kom på att jag ville göra lumpen har jag tränat till och från. I vår har det varit mest från vilket jag nog inte mår så bra av egentligen. Därför bestämde jag mig i början av månaden för att försöka komma i from igen. Kan Lady Dahmer så kan jag! Detta skall genomföras genom att jag går ut och springer om morgonen på måndagar, onsdagar och fredagar samt köra ett kortare styrkeprogram av axlar/armar, mage/rygg och rumpa/lår, beroende på dag.

Idag var jag ute för tionde gången och jag är sjukt nöjd med mig själv. Idag blev det förvisso inte på morgonen eftersom jag jobbat natt och sen var det jättevarmt hela dagen (och jag jobbade lite till). Så jag sprang på kvällen istället. Det gick bra det med.
 
Jag är inte så snabb än men första gången sprang jag tre km och var glad för att jag inte behövde gå och nu springer jag fyra på en tid som är betydligt bättre än när jag började. Jag skäms lite för att säga de exakta tiderna men det är i alla fall en tydlig förbättring. Och snart är den en vana – sjutton gånger, sex veckor… eller hur det nu var. Snart är jag där. Jag hoppas kunna trappa upp ytterligare en km snart.

Jag tycker egentligen inte att det är så kul att springa men det är billigt, lättillgänglingt och ger bra kondis. Lite som att hushållssysslor över lag – inte så himla kul men det är resultatet man vill åt.

Så målet då? Alltså det är lite hemligt, för jag vet inte om jag kommer orka hålla på sen när det blir vinter och mörkt och skolan och allt. Dessutom är det ju inte bara något man uppnår och sen slutar – då försvinner det ju. Okej, jag erkänner, det vore gôtt att kunna springa en helt mil, helst under en timme. Så nu är det sagt. Oåterkalleligen. Ni har inte så bra minne, va?