Myndigheter

Idag har jag ägnat ytterligare några timmar att prata med myndigheter. Först har jag ringt transportstyrelsen för tredje (fjärde?) gången angående förnyande av mitt körkort. Jag måste skaffa ett nytt körkort eftersom jag har bytt efternamn men eftersom jag bor i Danmark bör jag skaffa det här. Men Sverige har inte fattat att jag bor i Danmark än, i Danmark måste man dessutom inte alls byta körkort för att man byter namn. Först tänkte jag skaffa ett nytt svenskt körkort då istället, men de kan tyvärr inte skicka det till mig i Köpenhamn (de skickar till ambassaden mot en avgift på 400:-) så nu har jag beställt ett danskt istället. I Sverige säger de då att Danmark automatiskt kommer säga till att de ger mig ett körkort (EU-direktiv tydligen), så att de vet att jag förnyar det vilket jag måste enligt Sverige men Danmark verkar inte alls tycka att det är så man gör. Jag hoppas att allt går bra nu. Under tiden har jag en liten papperslapp som säger att jag har ett körkort (det riktiga har jag lämnat ifrån mig) och som kan användas inom Norden tillsammans med legitimation. Just nu har jag dock ingen legitimation i det namnet som står på papperslappen. Mitt pass ska jag ändra när vi har varit i Rumänien i augusti eftersom vi när biljetterna bokades var osäkra på om jag skulle hinna få nya namnet registrerat och ett nytt pass innan resan. Resan är därför bokad i mitt gamla namn.

För att palla med behövde jag
chokladmuffin och kaffe

Nästa problem var att Sverige inte hade fattat att jag bor i Danmark nu. Jag har varit hos den danska myndigheten ett par gånger (troligen fem allt som allt i olika ärenden med namnbyten, giftemål och inflyttning) och de säger att de automatiskt skickar information till Sverige när jag registreras som invandrad hos dem. Sverige säger att de inte har fått någon information men att det inte hjälper att jag berättar det för att informationen måste komma från en myndighet. Visste ni att om man ringer till Skatteverket och hamnar hos fel enhet så får man stå i kö igen när de koppar om en? I alla fall, jag frågar Danmark om de kan skicka igen men det är tydligen inte så det fungerar. Jag ringer svenska Skatteverket igen och efter ett tag får jag prata med en kompetent dam på in- och utvandringsenheten i Malmö. Yes! Rätt person. Hon som normalt tar hand om detta är tydligen på semester men damen jag pratar med kollar upp mig mot mitt svenska och danska personnummer och lovar att handlägga ärendet redan idag. Puh! Så följande konversation, mina tankar kursiverade:

Damen på skatteverket: Så det är du som är Ylva Lindberg?
Jag: Va vem? Jaha… Ja, det stämmer.
…lite senare...
Damen på skatteverket: Din man, ska inte han flytta med?
Jag: Min man, vem? Jag bodde ju själv? Jaha, hon menar Johan… Nej, han bor redan i Danmark sedan tidigare.

Va, jag? Gift? Kan jag väl aldrig tänka mig… eller just det, jag gifte mig ju för en dryg månad sen. Det blir inte mindre förvirrande när nya människor jag träffar t.ex. på jobbet säger "Oj, är du redan gift! Hur gammal är du?"

En eloge dock till de danska myndigheterna som här uppenbarligen hade gjort helt rätt och dessutom gav mig ett papper som intygade att jag bodde här ifall jag behövde skicka till Sverige. Det är dessutom superpraktiskt här för vad man än ska göra så går man till Borgerservice. Där förklarar man sitt ärende vid en disk i entrén och så får man en nummerlapp till rätt station. Allt på samma ställe. Sånt gillar jag, det är service. Heja Danmark!