Vad får det lov att vara?

Planen för sommaren var att, precis som förra sommaren, jobba på Burger King på Rådhusplatsen, cirka fem minuters promenad hemifrån. Jag kontaktade dem och trodde att allt var lugnt. Tyvärr har de inte haft något jobb till mig än. Så igår ringde en av arbetsledarna från förra sommaren – han hade tagit över på stans andra Burger King-restaurang – och kunde erbjuda jobb. Tjo-ho!

Jag har försökt att inte hetsa upp mig utan försöka sysselsätta mig med lite av varje och njuta av tillvaron. Min omgivning har dock inte varit lika sansad utan ideligen frågat om jag får något jobb, påpekat att jag borde ringa och tjata samt föreslagit andra ställen jag borde söka jobb på. Jag vet att de bara vill väl. Svårt för mig att behålla lugnet bara. Inget blir bättre av att man stressar upp sig – man tar bara korkade beslut.


Idag har jag varit på möte med chefen och till helgen börjar jag alltså jobba på BK vid Tivoli. Vägen till jobbet kommer nästan att fördubblas, men det är fortfarande väldigt nära. Frågan är om det är lönt att cykla? Kanske. Chefen ville ha någon som kunde peppa de andra arbetarna – han ville höja tempot (vi serverar ju snabbmat) och få lite mer go. Han hoppades att jag kunde hjälpa till med det. Jag tycker det låter som en kul utmaning. Heja!