6 maj 2013

Munta – toppen och botten

Här börjar det dra ihop sig mot examinationstider. Jag har ett gäng (fyra) inlämningsuppgifter och lika många muntliga "redovisningar" att förbereda. Här är det ganska vanligt med muntlig examination, munta som vi kallar det i Sverige. Ofta lämnas ett gäng ämnen ut, ca 10-15, som en ska förbereda att tala om i 10 minuter. Sedan på muntan väljs ett slumpmässigt och så är det bara att presentera. Ibland förväntar det sig diabilder också.

Jag presterar oftast bättre på det här – rapport + munta – än på vanliga salstentor, så egentligen borde det ju inte vara något problem. Jag tänkte klaga lite ändå. Eller i alla fall påpeka något som är lite av en hake i det här sammanhanget. Jag ska förvisso bara prata i 10 minuter, men jag måste förbereda ca 2 timmars presentation! Alla som har förberett presentationer vet att även när en har koll på materialet tar det en hel del tid att sätta ihop det på ett begripligt sätt. Dessutom kan inte ett ämne vara sämre än det andra, så som en kan ha några dippar i en två-timmars-presentation, eftersom de bara hör 10 minuter av det, och är de dåliga får jag ett dåligt betyg även om jag i snitt har bra koll på materialet som helhet.

Är det här verkligen det bästa sättet?

Förra terminen hade jag en examinator som körde en annan stil på muntorna. Vi satt helt enkelt och diskuterade generellt kring materialet. Jag började med att ta upp något jag hade lust att snacka om och sedan ställde han frågor och vi resonerade kring det som ingick i kursen. Ett mycket trevligare sätt! Så var ju han en trevligare föreläsare än många andra också.

Men. Ändå. Tacksam för att slippa salstentorna. Faktiskt. Dags att börja på presentationen då?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar